Syrien på tur för arabiska våren
”Nu riktas världens blickar mot Syrien. Den arabiska våren kan vara på väg.”
En diktator faller. Ett folk segrar. Historia skrivs just nu på gatorna i Libyens huvudstad Tripoli.
Än så länge är Muammar Gaddafi på fri fot. Kanske har han flytt till Tchad eller Algeriet. Kanske är han kvar i sitt befästa högkvarter i Tripoli.
Men slutet för hans 42-åriga styre är nära. Detta är den yttersta konsekvensen av att världssamfundet levt upp till sin skyldighet att skydda civilbefolkningen i Libyen. Detta är FN-systemet när det fungerar. När världens stater, inklusive Sverige, tagit sitt ansvar för de stolta
deklarationerna om att värna mänskliga rättigheter.
Vapen – en sista utväg
Gaddafis fall blir även en varning till andra.
Krig är aldrig en bra lösning. Men ibland den enda som återstår. I Libyen var Gaddafi tydlig med att han avsåg att begå massmord på sin egen befolkning. Han hade redan mött frediga demonstranter med stridsflyg. Han stod i begreppp att angripa storstaden Benghazi för att ”rensa gatorna”.
Då, men först då, beslutade FN att ingripa. Det var i sista stund och som en sista utväg man tog till vapen.
Om Gaddafi grips levande bör han, liksom andra nyckelfigurer omgående överlämnas till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Ett långsiktigt åtagande
Libyen står nu inför en lång resa. Riskerna är många i ett land som så länge styrts enväldigt.
Världssamfundet kan därför inte lämna Libyen åt sitt öde. Åtagandet måste vara långsiktigt.
Uppdraget för världsamfundet att skydda civilbefolkningen kvarstår.
Varken rebellerna eller trupper lojala mot Gaddafi ska tillåtas angripa civila. Övergrepp måste förhindras oavsett vilken sida som är ansvarig.
När striderna avslutats och en ny regering formerats bör världsamfundet bidra med både stöd till säkerheten i landet och resurser till återuppbyggnad.
EU behöver ta ett stort ansvar för att bygga nya institutioner och hjälpa Libyen att öppna sig mot omvärlden. Men framför allt ligger Libyens framtid i det libyska folkets egna händer.
En säkerhetspolitisk mardröm
Nu riktas världens blickar mot Syrien. President Bashar al-Assad är hårt pressad. Protester har pågått sedan tidigt i
våras och har mötts brutalt. Sedan en tid har det internationella tonläget förändrats.
Ett militärt ingripande, som i Libyen, är i praktiken uteslutet. Syrien har över 20 miljoner invånare, jämfört med Libyens 6 miljoner. Och ett geografiskt läge mellan Israel och Irak som är en säkerhetspolitisk mardröm.
Men det finns andra möjligheter i form av exempelvis oljesanktioner och stöd till oppositionen. Världen kan, om den vill.
Syrien bör bli den arabiska vårens nästa stopp.