Islands rödgröna ratar kapitalism

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

23 februari 2009. Om opinionen håller i sig får Island en stark rödgrön regering efter nyvalet den 25 april. Stödet för den tillfälliga koalitionsregeringen mellan Social­demokraterna och Gröna vänstern är 62 procent, rapporterar Islandsbloggen. Hela 58,5 procent av islänningarna har förtroende för den socialdemokratiska statsministern Jóhanna Sigurdardóttir.

Värre är det för riksbankschefen, Davíd Oddson. Han vägrar att avgå, trots att drygt 75 procent av islänningarna vill ha bort honom. Nu tvingas Alltinget stifta en lag om en ny riksbanksledning, som tvingar bort Oddsson bakvägen. Han var statsminister för Självständighetspartiet, motsvarande Moderaterna, i 13 år. Då såldes bankerna ut. Finansvikingarna fick fria händer. De gav sig ut i världen och köpte och belånade tills den isländska ekonomin var ett gigantiskt luftslott.

I oktober kom finanskrisen. Bankerna gick omkull och den isländska kronan föll fritt. Bostadslån i utländska valutor blev omöjligt dyra. Arbetslösheten gick från noll till tio procent. Finans­vikingarna har flytt utomlands medan van­liga islänningar betalar notan för köpfesten.

Gröna vänsterns partiledare Steingrímur Sigfússon blev finansminister när folkliga protester i januari tvingade bort den gamla regeringen. Han konstaterar att ett politiskt systemskifte genomfördes 1991.

Island fick en högerregering och blev ett neoliberalt ekonomiskt labora­torium. Ekonomin växte alltför snabbt, signalerna stod på rött, men alla trodde att festen kunde fortsätta i evighet.

”Den internationella finanskrisen har gjort allting värre, men oavsett den skulle Island ha problem”, säger Sigfússon i Ekots lördagsintervju.

Nyliberalismens kritiker fick inget utrymme i den isländska debatten. Styrande politiker och ekonomer förmådde inte idka självkritik. Även medierna var för okritiska. Det var svårt att vara den som förstörde festen. ”Vi kritiker blev inte lyssnade till”, säger Sigfússon.

Nu är han finansminister och formar en politik som återupprättar den nordiska modellen. Island ska bli ett solidariskt välfärdssamhälle i sin bästa form, en blandekonomi, säger Sigfússon. Han vill inte ha någon politik för förstatligande, men väl en reglerad marknad.

Den ohejdade kapitalismen fick chansen på Island – och visade sig oduglig. Nu tar andra krafter över. Nordiska vänster­politiker borde inte bara stötta, utanäven inspireras av sina isländska meningsfränder. I finanskrisens spår formar Islands rödgröna en politik bortom kvartalskapitalismen.

ÅP