Välfärdens domedag är inte nära

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Jag var 17 år och hade nyligen flyttat hemifrån. Det knackade på ytterdörren.

I trappuppgången stod två äldre kvinnor. De pratade om den nuvarande världsordningens undergång. Gick jag inte med i deras samfund skulle jag snart dö.

Jag skrattade lite förläget och stängde snabbt dörren.

I perioder haglar det domedagsprofetior. Inte bara från religiösa rörelser, utan också från politiska partier och intresseorganisationer. Ibland är de lätta att skaka av sig; ibland inte.

En aktuell sådan är att vår svenska välfärdsmodell inte kan överleva i framtiden. Då blir det färre som jobbar samtidigt som det blir fler äldre som behöver mer vård och omsorg.

Per Borg, före detta statssekreterare, har räknat ut att kommunalskatten skulle behöva höjas med 11 kronor för att finansiera framtidens välfärd. Tjänstemännen vid Sveriges kommuner och landsting (SKL) menar att det handlar om 13 kronor.

Mats Odell, gruppledare för Kristdemokraterna i riksdagen, drar följande slutsats: ”Vi ska ha ett garanterat basutbud kompletterat av plustjänster”.

Men domedagen för den gemensamt finansierade välfärden behöver inte vara nära. I alla fall inte om vi lyfter in ett jämställdhetsperspektiv i den här debatten.

I dag utför kvinnor betydligt mindre betalt arbete än män. Här finns en enorm potential till ökat arbete – och på så sätt mer skatteinkomster för att betala framtidens välfärd.

Skulle kvinnor jobba i lika hög utsträckning som män, och lika många timmar, skulle det motsvara hundratusentals nya jobb. Bara att minska deltidsarbetet i offentlig sektor till samma nivå som i näringslivet skulle kunna öka sysselsättningen med 180?000 personer till 2030.

Det är hög tid att uppmuntra de kvinnor som vill jobba mer att göra det. Ta bort de ofrivilliga deltidstjänsterna. Förbättra kvinnors arbetsvillkor. Modernisera välfärden så att den passar dagens arbetsliv, med barnomsorg även efter kontorstid och en äldreomsorg som inte förutsätter att (kvinnliga) anhöriga ska gå ned i arbetstid för att ta hand om sina eller sin partners föräldrar. Jämställ lönerna, och driv på för ett jämställt familjeliv.

Sedan vore det också toppen om unga kan få börja jobba tidigare och fler äldre vill fortsätta arbeta efter 65. Och visst borde man kunna utföra tjänsterna i välfärden smartare. Dessutom behöver man alltid diskutera igenom vilka tjänster som ska betalas av oss alla tillsammans – och vilka vi ska stå för själva.

Men undergången – den är inte nära. Det var den inte den där kvällen för snart 20 år sedan heller.

Emma Lennartsson