Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Hoppas demokratins gallergrindar håller

Publicerad 2011-12-12

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

För mig handlar Europas vägval om att våga sätta förnuft framför prestige

Decembermorgon.

Kampen för euron drivs vidare, under fältropet ”faller euron, då faller Europa”.

Jag ryser i vintermörkret.

Det stora hotet mot Europa är ju knappast att euron faller. Det stora hotet är att själva för­svaret av euron fördärvar det bästa som Europa har: respekten för demokrati, social marknadsekonomi, och starka fack­liga rättigheter.

För mig handlar Europas vägval om att våga sätta förnuft framför prestige. Det handlar om att skydda den verkliga ekonomin: produktionen av varor och tjänster. Det handlar om att ­värna miljö och klimat. Vi ­måste stärka människors tillit till samhället och demokratin.

Faktum är att valutasystem har kommit och gått, genom historien. De måste helt enkelt göras om, när de inte fungerar.

Nu ska EU:s valutafiasko lösas­ av IMF – den internationella Valutafonden. Men varför bygga brandväggar kring en eld, som inte kan släckas utan att också kväva demokratin?

Jag tänker på John Maynard ­Keynes, den brittiske ekonomen. Han lär en gång i en diskussion ha replikerat att ”om fakta ­förändras, då tänker jag om. Vad brukar ni göra, Sir?”.

I dag är det vanligt att avfärda Keynes som passé. I själva ­verket har hans idéer aldrig ­varit viktigare än nu.

Redan 1919 skrev Keynes en första bestseller, The Economic Consequences of the Peace (De ekonomiska följderna av freden).

Då, liksom nu, var det många som ville ha straff och sanktioner i den ekonomiska politiken. Men Keynes drev en annan ­linje. Skadestånd för Tyskland, som hade förlorat kriget, skulle bara skada den europeiska ekonomin, varnade han.

Segrarmakterna gjorde annorlunda.

Det skulle de inte ha gjort.

Kring 1930 kollapsade det globala­ ­valutasystemet. Det blev den Stora­ ­Depressionen. ­Bankerna föll som käglor. Krisen ledde till protektionism och krig. Keynes förnyade nationalekonomin, med idén om att full sysselsättning är viktigare än en budget i balans.

Efter andra världskriget blev Keynes arkitekten bakom ett nytt, globalt valutasystem. Det systemet fanns kvar till 1970-­talet. IMF finns kvar än i dag.

Denna decembermorgon undrar jag vad Keynes skulle ha sagt om han hade kunnat se den ekonomiska röra som Europa har hamnat i.

”Har ni inte läst mina böcker?”, kanske (lite surmulet).

Eller: ”Om jag får nya fakta, då brukar jag tänka om. Hur gör ni, mina damer och herrar?”

Själv tar jag ett djupt andetag och hoppas att demokratins ­gallergrindar trots allt ska hålla. Världen behöver ett klokare ­Europa.

Lena Sommestad