Så kan fackens kris vändas
Publicerad 2011-03-21
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den fackliga organisationsgraden har minskat med 15 procentenheter sedan mitten av 1990-talet. Nu ligger den kring 70 procent. Färre än hälften av dem under 30 år är i dag medlemmar i facket.
En avgörande förklaring till detta är förändrade attityder. Som-institutet har visat att av 21 samhällsinstitutioner är det bara EU-parlamentet som åtnjuter lägre förtroende än facken.
Annan forskning visar att andelen som anser att löntagarnas villkor i arbetslivet är beroende av fackens arbete har minskat. En av tio tror att fackens betydelse för löntagarna och fackens ställning som samhällspolitisk aktör kommer att stärkas. Fem gånger så många tror på det motsatta. Medlemmar har större förtroende för folk i allmänhet än för sitt fack.
När arbetsgivarna för 40 år sedan var pressade av samtiden blev deras svar att politisera verksamheten. Genom etablerandet av näringslivets ideologi och en aktiv opinionsbildning skulle ett värderingsskifte åstadkommas. Ett centralt verktyg för att uppnå detta var nya och utvecklandet av redan befintliga tankesmedjor och utredningsinstitut. Med dessa skulle grunden läggas för politiska reformer i linje med arbetsgivarnas intressen. Målet var och är en annan samhällsmodell. Få bestrider i dag att strategin har varit framgångsrik.
Delvis som ett resultat av arbetsgivarnas systematiska opinionsarbete är det facken som i?dag står vid ett vägskäl. Antingen väljer vi att genom en satsning på långsiktig opinionsbildning försöka förändra värderingsklimatet i facklig riktning eller så väljer vi att acceptera utvecklingen som ofrånkomlig.
Min övertygelse är att Sveriges löntagare förtjänar fack som drivs av tydliga värderingar och som aktivt arbetar för att stärka dessa i samhällsdebatten.
Utmaningen är att återta problemformuleringsinitiativet om orden och berättelsen, om morgondagens problem och lösningar, om ramen för det tänkbara. Endast så kan vi vara och uppfattas som progressiva, framåtsyftande och relevanta.
Det är hög tid för ett fackligt svar på arbetsgivarnas opinionsbildning. Vi måste prioritera och orka vara långsiktiga i en tid då vi är satta under hårt tryck.
En ny facklig strategi bör utgå ifrån att alla tjänar på en mångfald av åsikter och insikter som i bredare bemärkelse stärker de fackliga värderingarna. Fristående tankesmedjor som ligger i kunskapsspets, ifrågasätter, tar ut svängarna, lyfter konkreta förslag och bemöter arbetsgivarnas bombardemang måste betraktas som en tillgång, inte som ett hot.
En satsning i linje med detta skulle stimulera det demokratiska samtalet och bidra till att vi kan återta förlorad mark, men förutsätter öppenhet, nyfikenhet och ett bejakande av den intellektuella mångfalden. Vi ska inte förbanna motpartens styrka. Vi ska göra något åt vår egen svaghet.
Daniel Lind