Se på Säpo

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Vid kriser kan det vara lätt att leta
efter syndabockar och enkla lösningar”

helskärm

Chefsåklagare Tomas Lindstrand sa vid gårdagens pressträff att mannen som sprängde sig själv till döds i Stockholms innerstad var helt okänd för Säkerhetspolisen. Man kan fråga sig hur det kommer sig?

Säkerhetspolisen är ansvarig för bekämpningen av terrorism i Sverige. Uppgiften är både att förebygga och att förhindra terrorism.

Självklart är detta inte någon lätt uppgift, men vi måste ändå våga ställa frågan varför inte terrordådet i Stockholm i lördags kunde förhindras. Har Säpo rätt befogenheter? Jobbar man på ett samordnat och effektivt sätt med andra myndigheter? Har man rätt personal för uppgiften?

Ett omfattande skydd

Efter mordet på utrikesminister Anna Lindh utvärderades Säkerhetspolisens personskydd noggrant, vilket ledde till stora förändringar och ett mer omfattande skydd för ministrar, riksdagsledamöter och andra viktiga befattningshavare.

Det finns goda skäl att nu göra en motsvarande utvärdering av det svenska samhällets arbete för att förebygga och förhindra terrorism. Säpos sätt att fungera är en del av detta.

Politisk radikalisering och politisk extremism är inte någon ny företeelse i Sverige. Lördagens attentat är inte heller det första som begås av politiska extremister.

Ansågs vara extrem

Det finns information som tyder på att helgens självmordsbombare var influerad av den hatpropaganda som förekommer på nätet, och att han ska ha deltagit på olika hemsidor kopplade till islamistisk extremism. Enligt den brittiska tidningen Daily Mail har han även blivit utkastad från ett islamiskt center i Luton eftersom han ansågs extrem.

Om det stämmer är det svårt att förklara varför Säpo inte haft information om hans aktiviteter med de redskap de i dag har till hands.

Många fruktade utvecklingen

Att utvärdera Säpos verksamhet blir ett viktigt steg i den fortsatta processen. Det kräver öppenhet och dialog med olika grupper i samhället. Vid kriser kan det vara lätt för politiker att leta efter syndabockar och enkla lösningar. Flera av de lagar och åtgärder som följt i spåren av 11 september har visat på detta.

I valet mellan hårdare tag, mer övervakning och hårdare kontroll eller att värna våra fri- och rättigheter har den hårda linjen ofta vunnit.

Efter mordet på Anna Lindh var det många som fruktade just den utvecklingen. Att nya murar skulle resas mellan medborgare. Att öppenheten skulle minska. Många av dessa farhågor besannades inte. Så behöver inte ske den här gången heller. Då har vi inte råd med fler självmordsbombare som som är helt okända för säkerhetspolisen.

AL