Världens värsta skvallerbyttor

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

30 NOVEMBER 2010. Wikileaks

Hillary Clinton upplever antagligen inte sina bästa dagar den här veckan.

Sedan en kvarts miljon hemliga handlingar från den amerikanska utrikesförvaltningen blivit offentliga tvingas Clinton ägna all sin tid åt att försöka minimera skadorna.

Amerikanerna har avslöjats som skvallerbyttor, fast i global skala.

Dokumenten innehåller uppgifter om iranska kärnvapen och saudiarabiska krigsuppmaningar. De avslöjar att Hillary Clinton kommenderat bevakning av FN-diplomater inklusive generalsekreteraren.

Men mest kittlande, de hemliga dokumenten avslöjar vad amerikanska diplomater tycker om världens ledare. David Cameron, den brittiska premiärministern, är en lättviktare. Frankrikes Nicolas Sarkozy är en kejsare utan kläder och Rysslands Vladimir Putin en alfahanne. Och så vidare.

Ingenting som inte skulle ha kunnat skrivas på Aftonbladets ledarsida.

I några fall är det nästan precis vad vi faktiskt har skrivit.

Problemet är inte om de omdömen amerikanska diplomater lämnat efter sig är riktiga. Problemet är att de aldrig har varit avsedda för offentligheten. Ändå finns de nu utlagda för var och en att läsa.

Alltså reagerar de amerikanska myndigheterna precis som de flesta andra när deras skvaller avslöjas. De riktar sin vrede mot den som berättar, i det här fallet Wikileaks.

Beskrivs som landsförrädare

Precis som när sajten avslöjade filmbilderna på amerikanska övergrepp i Irak eller haveriet för det afghanska fälttåget talas det om människor som riskerar att förlora livet på grund av läckorna. Både ansvariga bakom Wikileaks och läckorna själva pekas ut som landsförrädare.

Vem tror det amerikanska utrikesdepartementet att de lurar?

Läckorna avslöjar hur sårbar den säkerhetsapparat som växt fram de senaste tio åren faktiskt är. The Washington Post avslöjade i somras att det ”topphemliga Amerika” nu omfattar

45 statliga organ och 2 000 företag. Tidningen räknade till minst 10 000 arbetsplatser där hemliga uppgifter behandlades. Över 850 000 människor arbetar med topphemliga handlingar.

Topphemligt och oförskämt

Den amerikanska administrationen tror knappast att utländska säkerhetstjänster eller terroristorganisationer snällt väntat på Wikileaks för att få tillgång till denna ocean av hemlig­heter.

Problemet är att amerikanska diplomater beskriver andra länder med oförskämdheter, och att det ”topphemliga” Amerika läcker som ett såll. Inte att världen får veta att det är så det ligger till.

Tvärt om. På sikt blir världen säk­rare om vi får veta vad makthavarna skvallrar om.

IP