Sahlins svar - ett skuggspel

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

11 NOVEMBER 2010. Socialdemokraternas kris

I går kom äntligen beskedet att Mona Sahlin vill att Socialdemokratins ledning, inklusive hon själv, ska ställa sina platser till förfogande. Det innebär att partiordförande, partistyrelse och verkställande utskott ska väljas på partiets extrakongress i maj eller juni nästa år. Det är ett välkommet besked. Som Aftonbladet har skrivit tidigare behövs en process kring ansvarsutkrävande.

Problemet är bara att Sahlins besked är skuggor av verkligheten.

Tänk dig att du sitter i en grotta. Du stirrar in i grottans vägg. Bakom dig, utanför grottans öppning, brinner en eld. Mellan elden och dig rör sig människor. Deras rörelser skapar skuggor på grottväggen framför dig, som du försöker tolka. Utanför grottan pågår det verkliga livet med färger, ljus och människor av kött och blod.

Platons berömda grottliknelse må vara uttjatad, och handlar egentligen om skillnaden mellan idé- och sinnevärlden. Men den beskriver rätt väl känslan hos den som nu försöker följa spelet inom socialdemokraterna. Du stirrar mot väggen. Det fladdrar framför ögonen. Men det du ser är bara skuggor av verkligheten.

Spelet via media

I verkligheten hänger gårdagens besked nämligen ihop med de anonyma avgångskrav som ställts på partisekreterare Ibrahim Baylan och partiets ekonomiska talesperson Thomas Östros.

I verkligheten spelar Mona Sahlin och hennes närmaste medarbetare nu ett spel via media som handlar om att Baylan och Östros ska få skulden för valförlusten.

Mona Sahlin slåss för sin politiska framtid och det är inget fel med det. Socialdemokratiska partifunktionärer och väljare förtjänar en partiledare som är beredd att ta fajten för sitt mandat. Problemet är sättet det görs på. Skuggspel i grottmiljö är ovärdigt ett parti som gör anspråk på att vara Sveriges största.

Kandidaterna är få

Frågan är vad som händer nu. Mona Sahlins bärande idé för förra mandatperioden, det rödgröna samarbetet, har havererat. Hennes personliga förtroendesiffror är dyster läsning. Men bristen på alternativa kandidater talar för att Mona Sahlin ändå har en hygglig chans att bli omvald som partiordförande.

Utanför grottan, i den riktiga världen, krävs dock mer än brist på bättre. I valet 2014 räcker det inte med skuggboxning för att övertyga väljarna. Då krävs en idé om hur Socialdemokraterna åter ska kunna bli Sveriges största parti, och en laguppställning som utstrålar tyngd, självförtroende och förnyelse.

Det återstår att se om Mona Sahlin kan leverera det.

KP