Oro och rykten – men ingen bomb

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

1 NOVEMBER 2010. Terrorhotet i Göteborg

Det är inte lätt att veta vad som egentligen hänt i Göteborg den senaste helgen.

Klart är att polisen visat en massiv närvaro i den centrala staden.

Klart är också att fyra Göteborgsfamiljer med palestinskt ursprung i lördags morse väcktes av att polis med dragna vapen stormade deras hem.

Fyra män greps, alla är nu släppta.

Vi vet dessutom att ingen bomb exploderat i Göteborg, i alla fall inte ännu.

Sedan är det mesta dunkelt. Talespersoner för Göteborgspolisen har försökt förklara att det å ena sidan finns ett allvarligt hot mot staden, men att det å andra sidan inte finns någon anledning att undvika några platser.

Terrorhotet är kvar, men det finns ingen anledning till oro. Det låter som ett eko av utrikesdepartementets uppmaning till ”vaksamhet” för några veckor sedan.

Komiskt, om det inte hade varit för allvaret.

Det är svårt att inte jämföra med den serie verkliga mordförsök – möjligen med politiska motiv – som skakat Malmö. Där avvaktade polisen i det längsta med att berätta att det kunde finnas ett samband mellan flera av attentaten. Alltför länge är det många som tycker.

Att avgöra vilka uppgifter allmänheten kan få del av är naturligtvis en delikat uppgift för polisen. Människors rätt till information måste vägas mot den oro som skapas. Dessutom måste utredningen skyddas.

En grogrund för rykten

Det hindrar inte att helgens dubbla budskap från Göteborgspolisen är en perfekt grogrund för rykten, osäkerhet och konspirationsteorier.

Om det visar sig att Göteborg faktiskt riskerat att bli scenen för ett stort terror­attentat har de ansvariga uppnått en del av sitt syfte. Att skapa otrygghet och tvivel är terrorns mål.

Handläggningen av historien har också en omisskännlig doft av internationellt samarbete mellan säkerhetstjänster. Och det är en doft som inte bådar gott. Det räcker att påminna om utvisningen av de båda egyptierna för nio år sedan.

Den historien är ännu ett öppet sår i den svenska politiken.

Garantera rättssäkerheten

Samtidigt måste samhället skydda sig mot terrorism. Bombattentatet i Istanbul och de båda avslöjade bomberna på väg till Chicago, påminner om att hotet finns på riktigt. Det finns ingen anledning att Sverige skulle vara fredat.

Men ett öppet samhälle måste försvara sig med öppenhet, och en rättsstat måste garantera att rättssäkerheten inte sätts åt sidan.

Erfarenheten efter nio år av krig mot terrorismen påminner om hur lätt det glöms bort. Inte heller i det avseendet är Sverige fredat.

IP