I sanning ett vidrigt krig

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

25 OKTOBER 2010. Kriget i Afghanistan

Vita huset och försvarshögkvarteret Pentagon rasar över Wikileaks senaste avslöjanden. Det är begripligt. Den officiella hållningen är att läckan äventyrar amerikanska soldaters liv, men lika mycket handlar det om en stark ovilja mot att Irakkrigets dolda och milt uttryckt motbjudande sidor når offentligheten.

Drygt 390 000 hemliga militärrapporter publicerade Wikileaks i helgen. De utgör, enligt medier som granskat materialet, en katalog över övergrepp och systematisk tortyr som begåtts med USA:s goda minne 2004–2009.

Dokumenten visar också att det största antalet dödsoffer inte finns bland de stridande, utan bland civila. 60 procent eller 66 000 civila irakier blev krigets offer under den aktuella perioden.

”Det är upprörande att läsa. Jag utgår från att den amerikanska administrationen kommer med ett svar”, sa i går Storbritanniens vice premiärminister och ­Liberaldemokraternas ledare Nick Clegg.

Ett vidrigt krig, när sanningen kryper fram. Långt från de vackert formulerade fraserna om en mission i befrielsens och de mänskliga rättigheternas namn.

Precis som ett annat krig, där Sverige deltar: Afghanistan.

”Samling är önskvärd”

I riksdagen pågår för fullt överläggningar om den fortsatta Afghanistan­politiken. En tidtabell för en svensk reträtt eller ett tidsmässigt öppet mandat är kärnfrågan inför en eventuell bred ­parlamentarisk uppgörelse. Senast den fjärde november skall regeringen presentera en proposition i frågan.

En samling är önskvärd.

Men en sådan måste bygga på klara och konkreta steg för en avveckling av den svenska krigsinsatsen. Kriget som en omöjlighet för att vinna de värden som, ofta falskt, motiverar insatsen framstår som allt tydligare. Militärt står insatsen vid vägs ände. Kanada, Nederländerna och Danmark har redan planer för sina uttåg.

Soldaterna inget skydd

Allt ihåligare låter också de svenska krigsförespråkarnas paroller: Vi får inte svika de afghanska kvinnorna och flickorna, inte freden, inte demokratin. Som om de gynnades av kriget. Och som om de inte bara var en cynisk förevändning.

Svenska soldater är inte i Afghanistan till deras skydd, sa Gunnar Åselius, professor på Försvarshögskolan, i P1:s ”Godmorgon världen” i går. Det är inget syfte ”man är beredd att riskera svenska soldaters liv för”, hävdade han. Vilket inte hindrar att de svenska soldaterna på plats drivs av en verklig övertygelse om att kunna göra nytta.

Men det verkliga syftet för Sverige, sa Åselius, är att markera sin tillhörighet med Väst och öka ”svenskt inflytande i världen ...men det är svårt för politiker att tala öppet om”.

I sanning ett vidrigt krig.

KA