Säkerhetspolitiken får inte bli en cirkus
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-18
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Är det värt priset?”
I dag flygs kvarlevorna av Kenneth Wallin hem. En bottenlös sorg för anhöriga och kamrater, en nationell tragedi för Sverige, men också ännu en akt i det sorgliga drama som är Afghanistans moderna historia.
I går skadades ytterligare två svenskar allvarligt. Att nu göra den svenska Afghanistan-politiken till arena för politisk cirkus är ovärdigt.
En stupad soldat som kommer hem i en kista. Det är en bild av kriget, spegelbilden av de hjälteberättelser som alltid är maktens sätt att tala.
Kan låta cyniskt
De senaste månaderna har de svenska soldaterna i Afghanistan hamnat i strid ett 30-tal gånger. Amerikanskt flygunderstöd har fått kallas in mer än tio gånger. Striderna, inte bara för svenskarna, är de hårdaste på många år. I oktober har över 40 soldater ur den internationella styrkan stupat.
Frågan i dag är naturligtvis: Är det värt priset?
De senaste dagarna har snart sagt alla, från försvarsminister Tolgfors till socialdemokraten Ahlin, varit eniga om en sak. Kenneth Wallins död kommer inte att få påverka den svenska politiken i Afghanistan.
Det är, hur cyniskt det än kan låta, det enda möjliga förhållningssättet. Trots tragedin måste den framtida politiken ledas av möjligheten att skapa fred, utveckling och säkerhet. Det är här den nuvarande linjen har misslyckats.
Tio års krig har inte skapat fred i Afghanistan. Det har inte lagt grunden för utveckling och det har framför allt inte bidragit till säkerheten.
Riskerar att bli teater
Militären har misslyckats. Säkerheten och framtiden för Afghanistan måste bli en fråga för afghanerna och det internationella engagemanget behöver ett annat innehåll. I grunden är det den slutsats världen nu drar. Allt fler länder, bland dem USA, talar om tillbakadragande.
Också Sverige behöver en strategi och en tidtabell för att avsluta deltagandet i kriget, alldeles oavsett lördagens tragedi. Om detta borde det vara möjligt att åstadkomma politisk enighet.
Just nu riskerar i stället frågan om kriget i Afghanistan att bli föremål för prestige och politisk teater. Det är ovärdigt och respektlöst, för alla.
Skyldiga att protestera
Regeringen ska om bara några veckor lägga förslag om framtidens svenska Afghanistanpolitik. Reinfeldt och Tolgfors skulle kunna lägga grunden för enighet genom tydliga och konkreta steg för att avveckla den svenska krigsinsatsen.
Då har oppositionen och Mona Sahlin ett ansvar att bidra till samling kring säkerhetspolitiken.
Om regeringen däremot fortsätter och utökar de svenska krigsinsatserna är det oppositionens förbannade skyldighet att protestera.
IP