Israel förolämpar resten av världen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”De israeliska bosättningarna hotar själva grunden för en framtida fred”

I snart tjugo år har alla varit överens om vägen till fred i Mellanöstern. Den stavas ett slut på ockupationen och bildandet av två stater med erkända gränser.

Det utgjorde grunden för överenskommelsen i Oslo 1993 och det har varit basen för alla fredsförhandlingar som förts sedan dess.

Självständig stat

Självfallet har det, på båda sidor, funnits de som mer eller mindre aktivt motarbetat en tvåstatslösning. Men något verkligt alternativ finns inte. Fred i Mellanöstern förutsätter en självständig palestinsk stat vid Israels sida.

Just därför hotar de israeliska bosättningarna på Västbanken själva grunden för en framtida fred. För vad ska förhandlarna prata om när den mark som är förutsättningen för en fungerande palestinsk stat bit för bit tas över av ockupationsmakten?

När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu efter tio månaders uppehåll lyfte det begränsade byggförbudet på den ockuperade Västbanken omöjliggjorde han fredsprocessen. Och han visste om det.

Den palestinska myndigheten har i dag en villkorad kontroll över mindre än hälften av Västbankens yta, insprängt i bosättningslandskapet. Det kommer att krympa ytterligare.

Att Netanyahu samtidigt vädjar till den palestinske presidenten Mahmoud Abbas om fortsatta förhandlingar är en förolämpning. Inte bara av palestinierna, utan också av internationell rätt och världssamfundets ansträngningar för att mäkla fred.

Den israeliska regeringen har lämnat besked. Ockupationen kommer att fortsätta, och med den konflikten.

Självfallet räknar Israel med kritik. De senaste tio månadernas begränsade byggstopp infördes efter påtryckningar från Washington. Inte ens utrikesminister Hillary Clinton lär uppskatta att det nu blir fritt fram för grävskopor och lyftkranar.

Att förhandla om fred när bosättningarna byggs ut är, med Abbas egna ord, ett slöseri med tiden.

Har mer att förlora

Det borde vara ett lätt beslut att lämna förhandlingsbordet. Ändå har den palestinske presidenten skjutit upp det. Ingen har mer att förlora när fredsförhandlingarna faller samman.

Den israeliska regeringen tar lätt på omvärldens protester. Trycket riktas i stället mot palestinska ledare, och mot ledarna för Arabförbundet som träffas på måndag. Abbas hoppas på de andra ledarnas stöd.

Frågan är till vilken nytta.

För medan världen talar om en fredsprocess försvinner förutsättningarna för en tvåstatslösning, kvadratmeter för kvadratmeter.

IP