Det finns hopp i aktivt motstånd

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-21

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I centrala Stockholm demonstrerade tusentals människor mot Sverigedemokraterna i förrgår.

Tiotusen i Stockholm. Femtusen i Göteborg. Tvåtusen i Malmö.

Stora protestdemonstrationer i samband med ett svenskt valutslag hör sannerligen inte till vanligheterna. Men i måndags var de ett faktum och de gällde de tjugo sverigedemokrater som snart ska göra sitt intåg i riksdagen. Hur stort inflytande de får och vilka avtryck de kommer att göra på politiken återstår ännu att se. Spåren från Danmark förskräcker.

En vall är bruten

Det är naturligtvis fullt möjligt att uppleva valresultatet som en besvikelse och ett misslyckande.

Ännu en vall är bruten. Ett främlingsfientligt och rasistiskt, och nazistiskt enligt Expo, färgat parti har trängt in i den svenska lagstiftande församlingen. Att de lyckats med det som en följd av det genomslag de sedan länge haft lokalt är nog en okontroversiell förklaring. Medan en som går ut på att upplysningstanken – det vill säga att om medborgarna bara får veta vad SD står för så tar de avstånd från dem – motverkat sitt syfte sannolikt får räkna med mothugg.

Men om något, så har väl SD dragits ut i ljuset och fått lufta sina ”sakfrågor” under den nyss avslutade valrörelsen, vilket inte precis har missgynnat dem. Också här finns danska lärdomar att dra.

Ökat kommunalt stöd

Oavsett vilken förklaring vi lutar oss mot har Sverigedemokraterna inte gått att stoppa. De har erövrat rikdagsrepresentation samtidigt som de kraftfullt ökat sitt stöd ute i kommunerna. I Skånes 33 kommuner har de gått från 113 till 168 mandat.

I lilla Bjuv blev röstandelen 19,2 procent, i Bromölla 16,8, i Svedala 16,2 och i Tomelilla 14,4 procent. I flera kommuner är det frågan om dubblering av röstetal och mandattilldelning jämfört med valet 2006. Även i städerna ryckte SD fram – som i Malmö, Helsingborg, Hässleholm och Kristianstad. Ett undantag är Landskrona, där stödet visserligen fortfarande är omfattande, dock drygt 6 procentenheter mindre än efter valet 2006.

Totalt i landet har SD tagit plats i 245 kommunfullmäktige, 101 fler än tidigare.

Utanförskapet en förklaring

Varför det gått som det gått är en fråga om som kommer att ältas länge. Den mediala och offentliga legitimeringen är ett svar. Växande utanförskap och bristande framtidstro ett annat. Att det faktiskt finns ett fäste för Sverigedemokraternas värderingar ett tredje – det är det värsta. Det är viktigt nu att de etablerade partierna inte tillåter SD sätta den politiska dagordningen.

Och det finns hopp. Som i antirasismen hos alla de 250 000 som ställt upp för

Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika”. Och bland de tiotusentals som demonstrerat sin avsky och sitt motstånd.

KA