Spinndoktorernas sammansvärjning

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Ansvar har kommit att betyda något helt annat än vad vi brukar mena med ordet”

En sak gör Littorinaffären speciell i den svenska politiska historien. Det är inte anklagelsernas art, eller att en karriär får ett brådstörtat slut. Sådant har hänt förr. Det unika är inte heller att frågor från pressen bidragit till att sätta en människas privatliv i gungning. Det är mer regel än undantag.

Det ovanliga – kanske unika – är att Littorin valde att lämna sin post utan att besvara Aftonbladets frågor. Han avgick utan att bemöta uppgifterna om sexköp och serverade i stället media och allmänhet en historia om offentlighetens pris och familjens utsatthet.

Använde alla knep

Den kommer att bli klassisk. Littorin använde alla knep den politiska kommunikationen känner och han använde dem som det proffs han är.

Vi kommer kanske aldrig att få veta om beslutet var Littorins eget eller om det fattades efter uppmuntran från statsministerns kansli. Kvar står att arbetsmarknadsministern valde att avgå, inte på grund av publicitet utan i ett försök att undvika att behöva svara på journalisters frågor.

När Sven Otto Littorin nu, en vecka efter sin avgång, själv dementerar att han skulle ha köpt sex av en kvinna under sensommaren 2006 gör han det inte längre som politiker. Därför kan han välja att tala med en journalist han själv valt, i en tidning han själv valt och på ett sätt han själv valt.

Följdfrågor är, precis som på presskonferensen för en vecka sedan, bannlysta.

Om Littorin haft kvar sin post som minister hade arrangemanget aldrig accepterats. Som det nu är lär det däremot väcka en hel del sympati, också bland garvade politiska bedömare.

Det är klart att Littorinaffären kommer att lämna frågor. Om privatmoral, pressetik och det offentliga livets pris. Men kanske framför allt om en politisk kultur där presentationen betyder allt.

PR lika viktigt som ideologier

En kultur där begrepp som spin, att vara proaktiv och att kontrollera skadorna är minst lika centrala som ideologier eller visioner. En värld befolkad av

strateger och kommunikatörer, där PR-konsulter fungerar som experter och domare. En kultur där en statsminister väger sina svar för att hålla sin egen rygg fri. Också när frågorna handlar om en av hans viktigaste medarbetare.

Om resultatet blir att makthavare väljer att avgå, hellre än att svara på frågor, är det en kultur där ansvar kommit att betyda något helt annat än vad vi brukar mena med ordet.

Ändå är det precis en sådan framtid vi kan skymta för svensk politik i Littorinaffärens spår.

IP