Danmark – ett förgiftat rike

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Detta har förvandlat Danmark, förgiftat hela det politiska klimatet”

helskärm

Tio år har gått sedan Öresundsbron öppnades. Den första juli var invigningsdagen. Hittills har tåg och bilar fraktat 200 miljoner människor över den fasta förbindelsen.

När bron skulle byggas var den föremål för väldiga protester. Numera hörs inga invändningar. Och skulle något klagorop fångas upp kommer det förmodligen från Danmark som ett xenofobiskt avgrundstjut. Häromåret kom ett sådant om fruktade flyktingströmmar över bron efter ett sammanbrott i den svenska välfärden. Dessförinnan var det ett om pass- och visumtvång för svenskar och en bom mitt på bron. Avskaffa den fria nordiska rörligheten var ett krav.

Några exempel på det extrema Dansk Folkepartis olika utspel? Ja. En nidbild av Danmarks politiska liv i stort? Nej.

Det är Dansk Folkeparti och dess ledare Pia Kjærsgaard som till stor del bestämmer den danska politiska agendan.

Kontaktlös­heten mellan väljare och deras valda är ett tema i den svenske journalisten Roland Zuidervelds bok ”Fallet Wilders – holländarna, islam och den mångkulturella drömmens död”. Det är denna kontaktlöshet – medborgarnas svårighet att nå fram till ”eliten” och det politiska landskapets likriktning – mer än rasism som är populismens dragkraft, kan man tolka Zuiderveld. På ett ställe skriver han:

”Främlingsfientlighet brukar uppfattas som typiskt för många högerpopulistiska partier i dag, men egentligen är det inte åsikterna om invandrare som gör partierna populistiska, utan synen på relationen mellan folk och folkvalda.”

Det skulle alltså handla om en sorts folklig resning mot en etablerad och samtidigt avfjärmad politisk elit som bara kanaliseras i kritik mot invandring, flyktingpolitik och ett mångkulturellt samhälle.

Fan tro’t. Men om man accepterar hans resonemang är frågan vilka länder det skulle kunna tillämpas på. Knappast på Sverige. Inte heller på Nederländerna, det framgår av Zuidervelds egen framställning. Möjligen Norge. Men absolut inte på Danmark.

I Danmark gäller Dansk Folkepartis bruntonade linje nästan överlag. Ett litet parti, Radikale Venstre, liberalt med kantring åt vänster, försöker tappert utgöra ett undantag. Annars råder en samfälld, ohöljd råhet över de täta skärpningarna i migrationspolitiken.

Det som skiljer ut Danmark är just detta överväldigande samtycke. Regeringspartierna Venstre och Konservative har gått i Pia Kjærsgaards koppel sedan slutet av 90-talet. I dag försöker varken Socialdemokraterna eller Socialistisk Venstre dölja sitt stöd för regeringens åtstramningar bakom retoriska finter.

Detta har förvandlat Danmark, förgiftat hela det politiska klimatet. Minsta gemensamma nämnare för partier som samlar omkring 90 procent av väljarna är en besatthet av att stänga ute ”de fremmede” och täppa till varje litet kryphål i det danska stängslet.

Det fanns ju ett helt annat Danmark. I sorg och vrede vill man ställa sig på Brons högsta punkt, låta blicken svepa bort mot Rigshospitalets tak och tänka:

Danskjävlar!!!