Kronjuvelen blir diktatursmycke

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Säga vad man vill om Fords och GM:s hantering av den svenska personbilsindustrin – utan deras ägarskap är frågan om Volvo och Saab över huvud

taget hade funnits i dag. När Volvo personvagnar blev USA-ägt 1999 hälsades affären med glädje av dåvarande närings­ministern Björn Rosengren (S): ”Det borde rimligen vara bra för Volvo.”

Men hur är det nu, när Volvo övertas av kinesiska Zhejiang Geely och dess huvudägare Li Shufu med planer på att skapa en gigantisk fordonsindustri i Kina?

Nöjda med affären

I går eftermiddag, då köpe­avtalet undertecknades på Torslandaverken i Göteborg, var det idel glada och positiva miner. Näringsminister Maud Olofsson närvarade liksom den kinesiske industriministern Li Yizhong, som inte behövde befara några påstötningar om mänskliga rättigheter, jakt på oppositionella eller summariska rättegångar i sitt hemland.

Volvofacken som hyst vissa tvivel angående den nye ägaren har förklarat sig nöjda med affären och bör därmed ha fått de försäkringar om Geelys finansiella styrka som de tidigare undrat över.

Utöver de 13–15 miljarder kronor som Geely antas ha fått betala Ford för själva köpet krävs minst lika mycket för att under överskådlig tid säkra kostnaderna för drift och nödvändigt utvecklingsarbete.

Kontoret kvar på Hisingen

Under förhandlingarnas gång har olika uppgifter valsat runt, bland annat om kraftig över­belåning i dotterbolaget Geely Automobile (där Volvo uppenbarligen inte ska ingå) och bara för några dagar skrev Dagens

Industri att ett lån till Volvo som Europeiska investeringsbanken delvis är inblandat kunde vara

i fara. ”Det är inte självklart att ett statsstött kinesiskt företag ska beviljas ett sådant lån”, enligt en statssekreterare på finansdepartementet.

Volvos huvudkontor stannar på Hisingen. Likaså utvecklingsarbete och tillverkning. Jobben blir alltså kvar. Gott så. Geely har knappast anledning, i varje fall inte i dagsläget, att strypa produktionen i Sverige och därigenom äventyra Volvos varumärke.

Skavande känsla

Men det finns en skavande känsla med tanke på ägande­skapet. Det kan den sedvanliga undfallenheten inför den totalitärt styrda ekonomiska jätten så fort det handlar affärer och näringsmöjligheter inte dölja.

Lundby, Torslanda, Detroit, Zhejiang. Det är Volvos väg. En gång kallat svensk kronjuvel. Nu kanske, ja, faktiskt, kinesiskt diktatursmycke.

KA