Alliansens egen vänsterpartist

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

13 MARS 2010. Folkpartiets riksmöte

Folkpartiet skall inte bara blåsa liv i skatte­politikens gamla högerslogan ”hälften kvar”. Parollen skall dessutom drivas ”med full kraft”, som partisekreteraren Erik Ullenhag deklarerade häromdagen.

Det säger en hel del. Särskilt som skatte­kverulansen – de nya Moderaterna ler i mjugg – förenas med krav på en obligatorisk a-kassa och urholkad arbetsrätt. Folkpartiet liknar bra mycket ett högerparti. Och bra mycket mindre än vad självförtroendet kommer att ge sken av på det riksmöte som partiet inleder i Västerås i dag.

Svårstyrt för Moderaterna

Alliansföreträdare brukar peka ut Vänsterpartiet­ som en avvikande och besvärlig­ kraft för Socialdemokraterna. Det är i så fall ingenting mot vad som gäller för Moderaterna, som har tre svårtyglade partier på sin sida blockgränsen av vilka Folkpartiet är ett. På punkt efter punkt väljer Ullenhag & co vägar som krockar med Moderaternas noga uttänkta­ pragmatiska färdriktning. Moderaterna tänker valbarhet. Folkpartiet önskelista och ideologi – lite som Vänsterpartiet.

Lars Ohly ska inte bestämma över rödgrön skattepolitik, sa Ylva Johansson med skärpa när hon i Örebro i onsdags debatterade sjukvård och välfärd med Filippa­ Reinfeldt.

Kärnfrågor i bakvattnet

Liknande klara besked har Moder­at­erna lämnat om Jan Björklunds inflyt­ande i en eventuell fortsatt borgerlig regering:­

Obligatorisk a-kassa: Nej!

Avskaffad värnskatt: Nej!

Urholkad arbetsrätt: Nej!

Samma sak gäller för fp-förslagen om förstatligad skola, nya kärnkraftverk, en snar folkomröstning om euron och ansökan­ om svenskt medlemskap i Nato, vilket självfallet inte hindrar partiet från att slåss för dem.

Men ingenting av detta kommer att bli stridsfrågor i allianspartiernas gemensamma valmanifest, som det ser ut. Folkpartiets hjärtefrågor lämnas utan verklig genklang. De blir mer som symbolpolitik, om partiet inte växer sig så stort att anspråken inte kan ignoreras. Men vilka är oddsen för det? Ett uppsving likt det i 2002 års val tycks avlägset när krav på medborgarskapskurser och annat fisk­ande i grumliga integrationsvatten inte längre är en fråga för enbart Folkpartiet inom alliansen.

Det går – med retorik

Så vad inriktar Jan Björklund sitt inledningsanförande i dag på? Allianssam­arbetet, givetvis. Men vad mer? Den egna­ politiken kräver onekligen viss retorisk finess, annars framstår den obarmhärtigt precis så fåfäng och resultatlös som den är. Och då kan man lika gärna säga onödig. Sådant låter sig inte sägas – allra minst på ett folkpartistiskt riksmöte.

KA