Kvinnor röstar på mer välfärd

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Kvinnorna mer vänster än någonsin”, basunerade Svenska Dagbladet ut på sin förstasida lagom till Internationella kvinnodagen i går. Enligt en Sifo gjord för tidningen har kvinnornas stöd för det rödgröna blocket slagit rekord de senaste åren.

Medan 54,4 procent av kvinnorna väljer de rödgröna väljer bara 41,9 procent av kvinnorna den borgerliga regeringsalliansen. Skillnaderna mellan män och kvinnor har blivit rekordstora under den senaste mandatperioden. Könsgapet i svensk politik har aldrig tidigare varit så tydligt.

”För det borgerliga blocket är det här en mycket dyster läsning, och särskilt för Moderaterna som släpar vidare på sin gamla manliga övervikt i väljarkåren”, skriver Svenska Dagbladets Göran Eriksson i en nyhetsanalys.

Neddragningar

Visserligen har statsminister Fredrik Reinfeldt åkt omkring och talat med kvinnor i offentliga sektorn och finansminister Anders Borg kallar sig feminist. Moderaterna presenterade nyligen också ett ganska radikalt jämställdhetsprogram. Men det är som Åsa Petersen skrev i sin söndagskrönika på denna sida mer en retorisk förnyelse än en politisk.

När den moderatledda regeringen tillträdde slängde de förslaget om rätt till heltid i papperskorgen. Sedan sänkte de kraven på arbetsgivarna att göra lönekartläggningar som är det viktigaste verktyget i kampen för jämställda löner. Alliansregeringens väldiga skattesänkningar har också lett till neddragningar inom vård, skola och omsorg.

Idologisk avvägning

När Sifo frågade väljarna om vilka frågor de tycker är viktigast blev könsskillnaderna uppenbara. För männen är skatter och landets ekonomi avgörande. För kvinnor är det skola, sjukvård samt äldre- och barnomsorg. Jobbfrågan är väl den som engagerar nästan lika många män som kvinnor.

Debatten om RUT-avdraget visar just på den ideologiska avvägningen mellan skatteavdrag och välfärd. Hur ska våra gemensamma resurser som tas in via skattsedeln bäst användas? Att som alliansregeringen driva subventioner för människor som har råd att betala är inget annat än ett osolidariskt samhällsslöseri.

Dagens skattenivå räcker inte för de välfärdspolitiska åtaganden samhället redan har beslutat om. Välfärdspolitiken behöver vidgas – den hårt ansträngda sjukvården måste få mer resurser, skolan förbättras liksom äldreomsorgen där en utvidgad hemtjänst är angelägen. Dessutom behöver taken i socialförsäkringarna höjas. Detta kommer med nödvändighet att innebära högre skatteuttag.

De rödgröna gör klokt i att driva välfärdsfrågor framför skattesänkningar och fördelningspolitiskt sneda avdrag.

HK