Ingen plats för Centern
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
26 JANUARI 2010. Centerpartiets fall
Var gick Centern bort sig? På Stureplan? En svår plats för regionalpolitik, den politik som, jämte miljöfrågorna, är det som hållit partiet samman.
Länge var Centern ett parti som visste var det hade sina rötter och sin väljarbas. Det verkar inte riktigt klarlagt varför det valde att ta kampen om storstadsväljarna och nödvändigtvis identifiera sig med ett finansdistrikt.
Nu flyr väljarna, även de traditionellt trogna landsbygdsväljarna, partiet.
En vanlig förklaring, och inte mycket talar mot den, är just positioneringen.
I konkurrensen med den klassiskt inriktade högern och med liberalerna har Centern i längden inget att hämta. Det har ju visat sig. Och samtidigt har partiet gjort sig otydligare i miljödebatten, svängt ifråga om kärnkraften och ignorerar i det närmaste landsbygden, vilket har drivit åtskilliga centerväljare i famnen på Miljöpartiet.
En annan förklaring, även den hållbar, gör gällande att det är Maud Olofsson som är partiets sänke. Turerna kring Vattenfall, med halvsanningar och även åtminstone en fastslagen ren lögn, samt okänsligheten inför Saab:s eventuella nedläggning av bilfabriken i Trollhättan är två tydliga exempel.
Liberalernas kelgris
Centerpartiet har haft några stämplar på sig genom åren: som idélös vindflöjel, renodlat intresseparti, och missnöjes-parti. Med Maud Olofsson, vald till parti-ledare 2001, blev Centern under en ganska lång period förvisso liberalernas kelgris. Men det mesta av allt det där är numera historia, liksom den opinionsmässiga storhetstiden på 1970-talet, med 25,1 procent 1973 som toppnotering.
Långt ifrån målet
Nu säger väljarmätningarna något helt annat. Visserligen lyfte Olofsson partiet både 2002 och 2006, första gången bara marginellt men 2006 till att bli riksdagens tredje största parti. Nu kretsar det oftast runt riksdagsspärren. Senaste undersökningen från Demoskop var rena raset: 3,1 procent. Det är långt från det mål på 16 procent som förtroenderådet satte upp efter senaste valet, och inte i närheten av de 10 procent som rådet i höstas trodde skulle ligga närmare verkligheten.
Självklart har medierna medverkat till den bild som Maud Olofsson påstår har särskilt drabbat henne som kvinna. Det kanske bör tas med en nypa salt. Den som svajar i politiken drar blickarna till sig.
Den fråga som Maud Olofsson på allvar borde fundera över är om partiet längre har någon uppgift.
KA