Dags att enas – om Afghanistan
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-19
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När Mona Sahlin i går presenterade en rödgrön överenskommelse om försvars- och säkerhetspolitiken var två saker iögonfallande. En tydlig invit till den traditionella samsynen över blockgränsen. Och en, möjligen inte lika tydlig, vink om att Vänsterpartiets och Miljöpartiets inflytande minimerats.
Knappast oväntat av Sahlin
Under den socialdemokratiska regeringsperioden 1998–2006 fanns ett djupt och långtgående samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet på politikens i stort sett samtliga områden. Utom ett: försvars- och säkerhetspolitikens.
Nu är det valår, det finns en rödgrön konstellation beredd att ta över regeringsmakten. Och det bör alltså finnas också en försvars- och säkerhetspolitisk linje som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gemensamt kan stå bakom.
Något ögonbryn höjdes säkert på Folk och försvars rikskonferens i Sälen när Sahlin konstaterade att de rödgröna står bakom EU:s så kallade solidaritetsklausul, som innebär att varje land ska bistå en medlemsstat som blir angripen militärt.
Att Mona Sahlin skulle framhålla fortsatt alliansfrihet som en viktig punkt var knappast oväntat, även om den starka
betoningen främst kanske var ägnad samarbetspartierna. Samma sak när det gäller viljan att skydda den inhemska försvarsindustrin.
Resultatet: En kompromiss
En central fråga – värnplikten – har de tre partierna skjutit på framtiden. De gröna har backat upp det borgerliga förslaget om att ersätta plikttjänstgöringen med ett frivilligt kontraktsystem. S och V har gått emot. Resultatet har blivit en kompromiss. En rödgrön regering återinför inte omedelbart värnplikten om den avskaffas före valet. I stället görs en översyn. Men frågan poppar säkerligen upp tidigare än så. De borgerliga sitter knappast stilla i båten efter ett regeringsskifte.
Vill ha hem trupperna
Frågan om svensk trupp i Afghanistan, knappast mindre kontroversiell än värnplikten, står helt utanför uppgörelsen. Enligt Lars Ohly är det en ”oerhört viktig principiell fråga” att trupperna tas hem, medan Sahlin visade en pragmatisk hållning och sa att de internationella styrkorna inte kan dras bort förrän afghanerna själva kan klara säkerheten.
Dit kan det vara långt. I går genomförde talibanska självmordsbombare en samlad attack i centrala Kabul. Samtidigt var svenska soldater i strid i norra Afghanistan.
Snarare förr än senare hamnar den svenska militära närvaron i Afghanistan på en eventuell rödgrön regerings bord. Oenighet nu blir oenighet då.
KA