Haiti behöver mer än bara akuthjälp

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

14 januari 2010. Katastrofen i Haiti

Konsekvenserna av jordbävningen i Haiti är svåra att ta in. Premiärminister Jean-Max Bellerive talade i går om över 100 000 dödsoffer i katastrofen.

Det är en grov uppskattning. Det kommer att ta tid att summera konsekvenserna, tid att gräva fram människor ur ruinerna. Tid att räkna de döda.

Det vi vet är att världen upplever ännu en naturkatastrof av overkliga proportioner. Och att den drabbar ett land, och ett folk, som redan lidit mer än de flesta.

Historien från helvetet

Haiti är det västra halvklotets fattigaste land. Det är mindre än Småland, men har lika många invånare som Sverige. Hälften av befolkningen är analfabeter. Människor flyr. Korruption och våld dominerar vardagen. De sociala skillnaderna är brutala.

Det är en del av förklaring till de förödande effekterna av jordbävningen.

Landets moderna politiska historia är som en rapport direkt från helvetet. Drömmen om folkstyre är lika gammal på Haiti som i Europa. Ändå handlar historien om diktatur, många gånger unik i sin groteska bestialitet. Den berättar om valfusk, våld och förtryck. Om ledare som flyr landet. Den kanske värste av dem alla, Jean-Claude Duvalier eller Baby Doc, lyfte mot Frankrike 1986 med större delen av statskassan i bagaget.

Historien berättar om utländska, läs amerikanska trupper, som patrullerar på Port-au-Prince gator.

Högkvarter i ruiner

”Det kan ha förhindrat ett svårartat inbördeskrig”, skrev Olle Svenning på Aftonbladets ledarsida när amerikanska trupper 2004 intog huvudstaden för att förhindra ett möjligt blodbad.

FN-trupperna finns kvar. I dag ligger högkvarteret i ruiner. Tvåhundra FN-anställda saknas, och chefen för upp­draget, Hedi Annabi, uppges finnas bland de döda.

Hjälpbehovet efter katastrofen är enormt och kommer att växa. I dag lovar världen bistå. Hjälporganisationerna mobiliserar. Den amerikanska presidenten lovar allt stöd och svenska Sida anslår sex miljoner kronor. Ytterligare tjugo miljoner finns reserverade.

Allt kommer att behövas. Akut för räddningsarbetet. De närmaste dagarna är kritiska för människors överlevande. Efter det kommer Haiti att behöva nödhjälp under lång tid.

Men stödet till Haiti kan inte upphöra när de överlevande grävts fram, de döda begravts och ruinerna röjts undan. Landet måste återuppbyggas, eller i många fall startas på nytt.

Det handlar om att rekonstruera ett helt samhälle från grunden, med utbildning, rättsväsende och en fungerande ekonomi. Och inte ens det räcker.

Haiti behöver också en stabil och demokratisk ledning. Då finns, någonstans långt bortom dagens katastrof, kanske ändå ett hopp för framtiden.

IP