Herman van Vemärhan?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

20 NOVEMBER 2009. EU:s president

Herman van vemdå? Nej du har aldrig hört talas om honom. Det har i princip ingen utanför Belgien. Men i går valdes Herman Van Rompuy, den belgiska premiärministern, till EU:s första permanenta ordförande. Därmed har EU missat en historisk möjlighet. Europa väljer att fortsätta prata med sig självt – inte med omvärlden.

Den okände 62-åringen (som har en blogg med Haiku-dikter på flamländska) flyttar från ett kontor i Bryssel till ett annat. I tio år har Unionen brott­ats med att få en ny konstitution på plats – bara för att slutligen tillsätta en okänd belgare. Den nye EU-presidentens huvudsakliga erfarenhet av en internationell konflikt är bråket mellan Belgien och Nederländerna om muddringen i floden Scheldt. Knappast vad som ger Europa tyngd internationellt.

I värsta fall innebär detta att vi får en union med huvudsakligt fokus på sin egen navel: att subventionera franska bönder, diskutera institutioner, låtsas att Turkiet inte finns, bygga högre murar mot omvärlden och jaga illegala immigranter. EU borde ha bestämt sig för att bli något annat. Och då skulle man ha siktat högre än Herman Van Rompuy.

Ledarsidan i Aftonbladet har skrivit om behovet av en EU- ordförande med tydlig profil och internationell tyngd. EU:s stora problem är att helheten är mindre värd än summan av delara. Vi har 30?000 soldater

i Afghanistan men inget inflytande över strategin. Vi är en större ekonomi än USA men har mindre inflytande i internationella förhandlingar om ekonomi och finansmarknader än amerikanerna. Och i hög grad är det vårt eget fel. Omvärlden förstår inte vad Europa vill och inom EU saknas det gemensam riktning. Herman Van Rompoy är ett symptom på detta problem. Inte ett steg mot en lösning. Det är bara att beklaga.

Valet av Catherine Ashton, Storbritanniens social­demokratiska EU-kommissionär, till utrikesminister är delvis problematiskt av samma skäl. Ashton har bara varit kommissionär i ett år och har begränsad utrikespolitisk er­farenhet. Däremot kan vikten av en kvinna på en hög position i EU inte underskattas. Mansdominansen är ett stort demokratiproblem. Av de 27 regeringschefer som i går samlades i Bryssel är 26 stycken män. Som den franske EU-korrespondenten Jean Quatremer konstaterade: ”det ser ut som en kristdemokratisk version av den saudiarabiska regeringen”.

KK