Jämlik skola ger kunskap

En gång – det är inte så länge sedan – framstod skolan som en av det svenska samhällets viktigaste sammanhållande institutioner. I skolan skulle barn från olika samhällsklasser mötas och formas av varandras erfarenheter.

Det var också en tid när den svenska skolan, tillsammans med den finländska, brukade hållas fram som ett föredöme i världen.

Sverige har förlorat sin ställning

Bilden av skolan som harmonisk mötesplats har naturligtvis aldrig motsvarat verkligheten. Utbildningsklyftor och ekonomiska förutsättningar har alltid speglats i klassrummets vardag.

Ändå är det uppenbart att bostadssegregation, skolval och ett hårdare samhällsklimat gjort skillnaderna större det senaste årtiondet.

Samtidigt har Sverige, steg för steg, förlorat sin ställning som föregångsland när det gäller skolresultat.

Skolverket försöker i en rapport förklara varför svenska elever presterar allt svagare i internationella jämförelser. Och svaret är tydligt. Det handlar om ökade klyftor.

Brist på jämlikhet

   Ökade klyftor därför att bostadssegregation och skolval gör möten mellan elever med olika bakgrund allt sällsyntare.

    Ökade klyftor därför att kommunerna inte fördelar resurser efter behov.

    Ökade klyftor därför att allt fler skolor, uppmuntrade av utbildningsministern, låter elever med samma förutsättningar studera tillsammans.

    Och ökade klyftor därför att den praktiska undervisningen allt mer präglas av individuellt arbete, så att stödet

hemifrån fått ännu större betydelse.

Skolans problem är inte att prioritera mellan kunskap och jämlikhet. Det är bristen på jämlikhet som står i kunskapens väg. IP