Det här duger inte ministern

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

1 september 2009. Sjukförsäkringen och a-kassan ska minska oron i vardagen.

Nästa år försvinner den tidsbegräns­ade sjukersättningen. 50?000 svenskar kommer att utförsäkras. Människor med förslitningsskador, ledsjukdomar och ständig värk. Många kommer inte att komma tillbaka till ett arbete.

Trots att det ­bara återstår månader kan ingen svara på vad som kommer att hända dem som utförsäkras. Rege­ringen har nämligen inte bestämt sig.

Ger svävande svar

Aftonbladet ställde i går frågan till socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson. Svaret lugnade knappast. ”Individuellt utformade insatser” och ”en statlig ersättning”, sa ministern svävande.

Det är inte första gången Husmark Pehrsson krävs på besked om sjukersättningen. För mindre än en månad sedan förklarade hon läget för Ekot:

”Vi kommer i stället att komma med en åtgärd för de här personerna, med någon form av insats, med arbetsträning eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd och någon form av ersättning”.

Läs meningen en gång till, och kom ihåg att det är vardagens fundament för kanske 50?000 sjuka människor ministern talar om.

”En åtgärd”, ”någon form av insats” och ”någon form av ersättning”. Tydligare än så är inte den politiskt ansvariga.

Det är inte att undra på att människor är oroliga.

Avskaffandet av den tidsbegränsade sjukersättningen är en viktig del av regeringens dagordning. I enlighet med den dagordningen har Husmark Pehrsson bland annat klarat av att införa den så kallade rehabiliteringskedjan, i praktiken ett system för att snabbare utförsäkra den som är sjuk.

Försäkringskassans praxis har blivit strängare och läkarkåren upplever att deras intyg allt oftare ifrågasätts. ”Många medlemmar tycker det är märkligt”, sa Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm i ­Aftonbladet.

Klyftorna växer

Husmark Pehrssons kollega, arbets­marknadsminister Littorin, har fått uppdraget att urholka arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningsnivåerna har sänkts, avgifterna höjts och klyftan mellan olika branscher och yrkesgrupper vidgats.

Konsekvenserna växer i spåren av krisen.

Och precis som Husmark Pehrsson blir Littorin ofta svaret skyldigt på frågor om framtiden för dem som drabbas.

Brådskan och den politiska likgiltigheten blir extra allvarlig just därför att det handlar om trygghetssystem. Sjukförsäkringen och a-kassan ska minska oron i vardagen. Det förutsätter tillit, en tillit som det tar tid att bygga upp.

Då duger det inte att kasta fram förslag där svaren på alla de avgörande frågorna fattas.

IP