Satsa på bistånd – inte på bomber

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

28 juli 2009. Läget i Afghanistan blir alltmer bekymmersamt. Juli tycks bli den blodigaste månaden alltsedan den amerikanska invasionen 2001. Antalet attacker mot de svenska soldaterna i norra Afghanistan har ökat markant.

”Vi har en situation där striderna trappas upp, talibanerna vill förstöra valet. Vi vill skydda det”, sa Carl Bildt vid EU:s utrikesministermöte i går.

Det kommande valet är förstås en orsak till oroligheterna. Men Bildt nämner inte med ett ord att det just nu pågår en omfattande militär operation från amerikanskt håll i södra Afghanistan. Byar bombas och civila dödas.

Afghanska presidenten Hamid Karzai har vädjat till USA att upphöra med flygattackerna. FN, Röda korset och Human Rights Watch har kritiserat bombningarna. Här hemma har ett upprop gjorts där alltifrån förre ärkebiskopen KG Hammar till Svenska freds- och skiljedomsföreningen kräver ett bombstopp.

Sveriges roll i Afghanistan är kontroversiell. Vårt deltagande i den av FN visserligen sanktionerade, men av Nato ledda, Isaf-styrkan har från första början varit tveksam. Inte för att det är fel att bidra med fredsbevarande trupp utan för att mandatet är så otydligt. Sammanblandningen mellan de amerikanska styrkorna och Isaf har gett den senare klara trovärdighetsproblem.

USA:s utgångspunkt för invasionen i Afghanistan var ”kriget mot terrorismen”. Med den logiken har bomber fått gå före civil uppbyggnad. Det vidriga talibanstyret föll men i och med att grundläggande samhällsfunktioner ännu inte fungerar vädrar extremisterna återigen morgonluft. Än en gång ser vi hur den amerikanska krigslogiken snarare leder till mer av islamism än mindre.

Amerikaniseringen av FN-styrkan (Isaf) drabbar inte minst de svenska soldaterna och gör deras uppdrag betydligt farligare. Om det fredsbevarande uppdraget övergår till regelrätt krig på Natos/USA:s villkor finns ingen folklig förankring kvar, varken i Afghanistan eller bland svenska medborgare. Därmed sviks både det afghanska folket och de unga svenska killar och tjejer som gör sitt yttersta för att försöka åstadkomma ordning och säkerhet i Mazar-i-Sharif.

Carl Bildt skriver i sin blogg att han ”tror att den Europeiska Unionen kan göra mer för att hjälpa Afghanistan”. Han borde inte bara tro utan se till att så sker.

Förra året uppgick Sveriges samlade insatser i ­Afghanistan till cirka 1,2 miljarder kronor. Tre av fyra av dessa kronor gick till det miltära äventyret. Bara en av fyra kronor till civila insatser.

Talibanismen kan inte bombas bort. Dess grogrund är fattigdomen. Det är bara genom att säkra människors tillgång till mat, bostad, arbete, utbildning och hälsa som verklig fred kan skapas. Carl Bildt och den svenska regeringen har nu makten att skapa en europeisk Afghanistan-politik som innebär återuppbyggnad och utveckling av landet i stället för bombmattor och misär.

HK