Den amerikanska drömmen är svensk

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

14 april 2009. I ett av sina mer inspirerade ögonblick skrev Gordon Brown att : ”socialdemokratins främsta uppgift handlar om att individer ska kunna överbrygga klyftan mellan vad de är i dag och vad de i kraft av sin inneboende potential har möjlighet att bli.” Med andra ord, och för att fortsätta i tangentens högtravande riktning: ingen ska behöva dö med musiken inom sig.

Håller tillbaka

Om din far tillhör de allra fattigaste i USA är sannolikheten 42 procent att du själv kommer att tillhöra de allra fattigaste när du blir vuxen. I Sverige är samma siffra 26 procent. Den sociala rörligheten är alltså betydligt högre i Sverige, det visar Daniel Linds rapport ”Hur långt från trädet faller äpplet?” skriven på uppdrag av arbetarrörelsens ekonomiska råd.

Fattigdomen håller människor tillbaka i generationer. Även i Sverige. Samtidigt tycks alltså förutsättningarna för att en person ska lyckas bryta med sin bakgrund vara bättre i vårt samhälle än andra. ”Den amerikanska drömmen” är som mest sällsynt (eller kanske just en dröm) i sitt eget hemland.

Grodyngel blir sällan grodor

Den sociala rörligheten är sämst i USA tätt följt av Storbritannien, Italien och Frankrike. Höga skatter och omfördelande transfereringar verkar inte hämma rörligheten i samhället. Tvärtom. Länder med mer grundtrygghetsorienterade samhällssystem upp­visar en lägre rörlighet och Linds rapport pekar mot att små inkomstskillnader kan gynna den sociala rörligheten.

Liberaler brukar säga att har alla bara lika möjligheter i teorin, är samhället rättvist. Richard Tawney har kallat det för en ”grodyngelfilosofi”. De allra flesta grodyngel blir aldrig mer än grodyngel. De kan trösta sig med att i alla fall några av dem kommer att bli grodor och komma upp på land som framgångsrika medborgare med privat förmögenhet och medlemskap i skattebetalarnas förening.

Men teorin att stora ojämlikheter disciplinerar människor att jobba sig upp på stranden trots att de börjat som grodyngel verkar inte stämma med verkligheten. Och skillnaden mellan teori och verklighet är som bekant att i verkligheten är det skillnad mellan teori och verklighet. Begränsad välfärd, låga skatter och starka ekonomiska incitament bidrar inte till att människor rör sig uppåt i inkomstfördelningen. De fastnar.

Samla eliten

Daniel Linds rapport visar hur politik spelar roll: den sociala rörligheten skiljer sig åt mellan olika samhällssystem. Så vad kan vi göra för att säkerställa en fortsatt hög social rörlighet i Sverige?

Om det vet vi för lite. Regeringen borde samla de bästa forskarna och tillsätta en utredning. Få saker borde vara viktigare än att se till att vad som spelar roll i samhället inte är vart du kommer från, utan vart du är på väg.

KK