En LO-ordförandes heder

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-06

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Stormen kring Wanja Lundby-Wedin kommer inte att avta ännu, tror Lena Mellin.

På ytan handlar det om en LO-ordförandes heder, om en direktörs vidlyftiga pension och styrelseledamöters ansvar. Och naturligtvis om dramatiska rubriker. Om det vore hela sanningen hade den enklaste lösningen för Wanja Lundby-Wedin varit att avgå.

Under ytan har affären kring AMF:s utbetalningar till Christer Elmehagen från den första dagen rört grundläggande maktstrukturer i det svenska samhället. Det är just därför hon stannar kvar.

Affären gäller förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, där AMF tillsammans med försäkringsbolaget AFA varit en bärande del. Det kommer att förändras.

Men AMF-skandalen handlar också om förhållandet mellan arbetsmarknaden och politiken. Redan tidigt i affären ansåg sig statsminister Fredrik Reinfeldt fri att komma med synpunkter på Wanja Lundby-Wedins roll. Där föll en viktig gräns för politiken.

Det blir än tydligare när socialdemokratiska politiker har synpunkter på interna LO-beslut. Det skulle nämligen kunna bli början till slutet för den känsliga balansakt som brukar kallas facklig politisk samverkan.

Banden mellan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen bygger på en bodelning. Politiska frågor avgörs inom politiken, ofta efter synpunkter från fackliga företrädare. Rent fackliga frågor avgörs däremot utan politisk inblandning.

I spåren av AMF-affären har den gränsen varit på väg att rasa. Då påverkas grunden för samarbetet mellan LO och det socialdemokratiska partiet. Det skulle kunna betyda en ny och bättre arbetsfördelning, men det skulle också kunna göra det svenska politiska landskapet mer likt det som råder i många av våra granländer.

Att LO-styrelsen ger nu Wanja Lundby Wedin fortsatt förtroende visar att fackföreningsrörelsen inte vill se det ske.

AMF-skandalen – detta har hänt

Den 14 mars avslöjas att de högsta cheferna i AMF Pension skulle få 17 miljoner kronor i bonus – trots miljardförlust.

Den 17 mars får vice vd Ingvar Skeberg sparken sedan det avslöjats att han, för att skydda sina egna pengar, flyttade dem när det stod klart att AMF troligen skulle tvingas göra ett återtag, det vill säga skriva ned pensionsspararnas kapital. Samtidigt framkommer att LO varit med och infört bonussystemet i bolaget. Aftonbladet avslöjar att Christer Elmehagen flyttat sina pensionspengar.

Den 22 mars står det klart att förre vd:n Christer Elmehagen tjänat drygt fem miljoner per år under de sista tre åren samt att hans pensionsavtal då gav 32 miljoner kronor. Också Elmehagen har skyddat sina pensionspengar genom att flytta dem.

Den 23 mars visar det sig att LO godkänt ett förmånligt pensionsavtal också för AFA Försäkrings vd, värt minst 36 miljoner kronor.

Den 24 mars bryter den hårt trängda LO-basen Wanja Lundby-Wedin – som sitter i AMF:s styrelse – tystnaden och meddelar att hon känner sig ”lurad”. Ett uttalande som kritiseras både utanför och inom LO. Externa revisorer tillsätts för att granska vad som egentligen hänt.

Den 26 mars säger Elmehagen att det inte är möjligt att AMF:s styrelse varit ovetande om hans pensionsavtal.

Den 29 mars kommer revisorernas första rapport: Skebergs och Elmehagens flytt av pensionspengar var ett brott mot den lojalitetsplikt höga chefer har. Lundby-Wedin säger att 20 miljoner kronor ska återkrävas från Elmehagen.

Den 5 april avgår Lundby-Wedin från sin post i AMF-styrelsen. Hon ska också lämna andra styrelseuppdrag.

Ingvar Persson