Kan Max köpa en politiker?
Stora pengar är på spel i årets val.
Riskkapitalbolagen inom vård, skola och omsorg verkar känna paniken komma krypande. Väljaropinionen har svängt.
Bolagen riskerar att förlora miljarder om möjligheterna till fri etablering rycks undan, om vinstuttagen begränsas och det inte längre är möjligt att flytta pengar hur som helst inom koncernen.
De är uppenbart rädda att nya regler minskar vinsterna. Värdet på dessa uppumpade bolag riskerar att pysa ihop som en trasig ballong.
100 miljoner i utdelning
Hamburgerkedjan Max verkar minst lika orolig. I ett internt meddelande påstod de att en valseger för S och V skulle innebära en fullständig katastrof.
Minskningen av arbetsgivaravgifter och restaurangmomsen har bidragit till deras rekordvinster. Under 2012 kunde bolaget göra en utdelning på 100 miljoner till de fyra ägarna.
Frestelsen att försöka påverka valutgången och partiers valmanifest måste vara enorm.
Hur hanteras då risken för att politiska partier och kandidater kan bli köpta av kapitalstarka aktörer? Tyvärr inte alls.
Sverige saknar, tillsammans med San Marino, Malta och Schweiz, lagstiftning om detta. Det har kritiserats hårt av internationella organ som jobbar mot korruption.
Det finns en bred majoritet
i riksdagen för strängare regler. Trots det har M, med SD som enda vapendragare, lyckats dra frågan i långbänk hela mandatperioden. I veckan kom till slut ett lagförslag.
Lagen har två stora kryphål – anonyma bidrag och fristående insamlingsstiftelser. Genom sådana blir det fortsatt fritt fram att påverka.
Ta spelreglerna på allvar
De som har mycket att förlora på att alliansens politik rivs upp kan fortsätta att anonymt finansiera partier eller personvalskampanjer. Och vi har ingen aning om vad de vill ha tillbaka efter valet.
Det enda vi vet är att många redan nu är beredda att satsa stora pengar på kampanjer för att få behålla sina fördelar. De drar sig inte ens för att skrämma upp sina anställda.
Nu måste partier och kandidater frivilligt redovisa sina bidrag – i alla delar av sina organisationer och via de insamlingsstiftelser som vissa partier har. Det är det minsta vi kan begära. Moderaternas ansvar, efter år av förhalning, är att visa att de tar demokratiska spelregler på allvar.