Integrationen blir inte löst med Alexanderhugg

Publicerad 2013-05-22

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sedan 2010 är det Arbetsförmedlingen - inte kommunerna - som har ansvar för flyktingmottagandet.

I december 2010 lät regeringen Arbetsförmedlingen ta över ansvaret för flyktingmottagandet.

Nu var tiden ute för kommunerna - som tidigare haft ansvaret - och deras "omhändertagarmentalitet", deklarerade integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Arbetslinjen skulle råda, också i flyktingmottagandet. På Arbetsförmedlingen skulle man få hjälp och stöd av proffs för att ta sig ut på arbetsmarknaden och etablera sig i det nya landets samhällsliv.

De kallade det etableringsreformen, och nog går det att sympatisera med ambitionen. Forskning visar att arbetet är en av de viktigaste integrationsverktygen– om man har turen att hamna på en arbetsplats där arbetskompisarna pratar svenska, där man har meningsfulla arbetsuppgifter och där det finns möjligheter att avancera. Men integration är ju inte bara arbete. Det handlar om bostäder, barnomsorg och svenskundervisning också. Bråk och dragkamper mellan olika myndigheter tjänar ingen på.

I dag rapporterar Ekot vad som har hänt de drygt 1 700 personer som har fullföljt den tvååriga etableringsplanen. Över hälften är kvar hos Arbetsförmedlingen i olika åtgärder, men nu får de aktivitetsstöd av Försäkringskassan i stället.

I ett pressmeddelande försvarar sig Erik Ullenhag med att etableringsreformen fortfarande är under uppbyggnad och att man måste ge det mer tid innan vi vet något säkert.

Så där brukar det inte låta från regeringen. Enkla lösningar och snabba puckar dominerar - oavsett om det gäller skolan, sjukförsäkringen eller jobben. Och det var ju så det lät när man sjösatte etableringsreformen.

Var det någon som sa "omhändertagarmentalitet"?

Nej, det är ingen som säger att det fungerade jättemycket bättre för nyanlända flyktingar att få jobb innan etableringsreformen.

Sverige är det OECD-land med störst skillnader i sysselsättningsgrad mellan in­rikes födda och ­utrikes födda.

Förklaringarna till varför är många. Det är svårt att få in en första fot på arbetsmarknaden - särskilt utan några kontakter och nätverk. Det saknas förskoleplatser och bostäder där jobben finns. Svenskundervisningen brister och byråkratin när man invandrat är för seg.

Där finns stora utmaningar och inga enkla Alexanderhugg kan lösa det. Men en effektiv arbetsmarknadspolitik för nyanlända måste vara större än att den börjar och slutar med etableringsreformen.