Snart svälter kurderna ihjäl
Publicerad 2012-11-01
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
1 november 2012
Kurdernas rättigheter
I dag inleds den 51:a dagen av den kurdiska hungerstrejken i turkiska fängelser. Den har fått förvånansvärt lite uppmärksamhet i svenska medier, men faktum är att över 700 kurdiska fångar håller på att svälta ihjäl sig. Snart, inom dagar eller veckor, kommer de förmodligen att vara döda.
Turkiet bryter systematiskt mot de mänskliga rättigheterna för kurder och andra minoriteter. De förvägras rätten till sitt språk och sin kultur och förtrycks av polis och militär.
De hungerstrejkande kräver att isoleringen bryts för PKK:s fängslade ledare Abdullah Öcalan. I dagsläget får han inte ens träffa sina advokater, vilket är en uppenbar kränkning av hans mänskliga rättigheter, något som även kritiserats skarpt av Amnesty International.
Minoriteterna förtrycks
Eftersom PKK är en terroriststämplad organisation har västvärlden varit lågmäld i kritiken mot Turkiets behandling av Öcalan. Den hållningen är djupt omoralisk, mänskliga rättigheter måste gälla alla. Annars gäller de till slut ingen.
Det andra kravet i hungerstrejken är att kurderna ska få använda sitt eget språk i domstolarna. Enligt Turkiets konstitution är landet en enhetsstat med ett folk, ett språk och en flagga. I verkligheten består Turkiet av många folk, som turkar, kurder, assyrier/syrianer, azerer med flera. Att minoriteter förvägras rätten till sitt språk och sin kultur är en central del av förtrycket.
Ett tredje krav de hungerstrejkande ställer är att de som gripits sedan Turkiet inledde massarresteringarna av kurder 2009 ska släppas fria. Bland annat närmare 40 borgmästare och sju parlamentariker sitter fängslade tillsammans med många fackföreningsaktiva, advokater och journalister.
Så sent som den 10 september i år ställdes ytterligare 36 kurdiska journalister inför rätta. Reportrar utan gränser anklagar Turkiet för att ”kriminalisera journalistik” och kräver att de åtalade ska släppas fria.
En lösning brådskar
Turkiet vill bli medlemmar i EU och är självfallet välkomna när de uppfyller kraven. Men för varje dömd journalist, för varje fängslad advokat, för varje åtalad fackföreningsaktivist kommer de ett steg längre från Europa.
Det grundläggande problemet är att Turkiet aldrig har erkänt minoriteternas rättigheter. Det har lett till förtryck, konflikter och våld. Mellan 2009 och 2011 pågick förhandlingar i Oslo mellan den turkiska regeringen och PKK. Efter att de bröt samman har våldet åter eskalerat. Men den kurdiska frågan kan inte lösas på slagfältet, våld kommer bara att föda mer våld.
I morgon har de som deltog i hungerstrejken från början inte ätit på 52 dagar. En lösning brådskar.