Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Mörkningen är det som oroar

Publicerad 2012-08-10

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Motsträvig Spritnotor är inte det enda alliansregeringen inte vill lämna ut. De har börjat hålla allt hårdare i information som medborgarna ska ha rätt att ta del av.

10 augusti 2012 Mörkläggningen

Kanske är det alkoholen som upprört mest.

I dagarna är det i varje fall festerna på näringsdepartementet och Tillväxtverket som retat upp oss. Med rätta, kan man tycka.

Det är provocerande att se med vilken lätthet ministrar och generaldirektörer tar för sig av livets goda. Chablis, bourgogne och chèvresauterade Gotlandsmorötter. Att den nya ledningen på näringsdepartementet bokfört sina kvitton ­inkorrekt är givetvis inte bra, men kan nog skyllas på orutin.

Lärt sig en läxa

Vid det här laget har Annie Lööf lärt sig att julfester inte ska avhållas i Villa Bonnier. Den är till för statsrepresentation. Vi kan också förmoda att det blir en hel del Ramlösarepresentation framöver.

Det som väcker oro är vad Annie Lööf gjorde sedan vinet väl var uppdrucket och notorna kvitterade.

Det är mörkläggningen som borde uppröra mest.

När Aftonbladet begärde att få ut kvittona larmade registratorn den politiska ledningen som började mörka. Trots att tryckfrihetsförordningen föreskriver att handlingar måste lämnas ut skyndsamt för­senade näringsdepartementet­ utlämnandet.

Förhalning

Först skulle den politiska ledningen reda upp kvittohaveriet. ”En genomgång med anledning av utlämnandet”, som vika­rierande expeditionschefen ­beskriver det.

Menar hon att det är regel att ministern går in och redigerar allmänna handlingar innan de lämnas ut till journalister? Är det öppenhet att ministern går in och censurerar departementets dokument?

Enligt en intern utredning ska all kommunikation i regeringskansliet ”tillförsäkras politisk förankring”. Under Per Schlingmanns tid som statssekreterare tog alliansregeringen stenhård kontroll över all information.

I höst tillsätts en ny kommunikationschef som får till uppgift att samordna det politiska budskapet.

Var slutar det?

Tjänstemännen blir ängsliga. I vintras hade vi på ledarsidan till och med svårt att få ut utredningen om regeringens information. Först efter skriftlig ­begäran och sekretessprövning fick vi ut dokumentet som handlar om ­information till ­allmänheten.

Några spritnotor och en ­informationsplan gör att man undrar vad regeringen kommer att stoppa härnäst. Ett kärnkraftsläckage eller en spion­affär?

Hur lång tid kommer det i sådana fall att ta innan regeringen lämnar information till allmänheten?