Slutet för den tysta diplomatin

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den etiopiska domstolen dömer journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson till 11 års fängelse, straffet för främjande av terrorism. Sedan domstolen innan ju förklarat dem skyldiga var beskedet väntat.

Den rättsskandal som inleddes redan när de etiopiska myndigheterna anklagade de båda journalisterna för terrorbrott fortsätter därmed.

Huvudfrågan har aldrig varit vad Schibbye och Persson gjort. De har försökt skildra situationen i den av inbördeskrig och gasfyndigheter drabbade Ogadenprovinsen, och eftersom området är stängt har det skett tillsammans med motståndsrörelsen.

Frågan är i stället hur en sådan oberoende skildring betraktas.

Som ett utslag av det journalistiska uppdraget att söka sanningen, eller som ett stöd för upprorsmännen - terroristerna, med myndigheternas språkbruk.

I ett öppet samhälle skulle svaret vara givet. Att skildra verkligheten är journalistikens uppgift och plikt. Domen mot Schibbye och Persson bekräftar ännu en gång att Etiopien inte på något sätt kvalar in som en rättsstat.

Schibbye och Persson står nu tillsammans med sina advokater inför ett svårt val. De kan överklaga domen, och hoppas på ett annat utfall. Men det är en process som riskerar att ta år, och utfallet är ovisst.

De kan också välja att söka nåd, och hoppas att etiopiska myndigheter nöjer sig med den signal de redan sänt ut. Men at begära nåd för ett brott man inte begått - dessutom med osäkert utfall - måste ta emot.

För den svenska regeringen är däremot valet lätt. De etiopiska myndigheterna har berömt Sverige för de måttfulla reaktionerna på fängslandet av, och åtalet mot de båda journalisterna.

Domen visar att det får vara slut med den måttligheten nu. Sverige måste nu använda alla till buds stående medel för att få svenskarna fria. Svenska påtryckningar, bistånd från EU och kontakter med den amerikanska administrationen.

Det handlar nämligen inte bara om två svenska medborgare som dömts för ett brott som inte är ett brott. Det handlar om rätten till det fria ordet, och till sanningen.

Då räcker det inte med tyst diplomati och måttfullhet.