Vart är vi på väg?

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

9 DECEMBER 2011. Järnvägskrisen

I dag har SMHI utfärdat en klass 2-varning. I klartext är det busväder. I Gävleborg och Västernorrland ska det komma ett par decimeter snö, och blåsa kommer det att göra i hela landet. Vi kan räkna med rapporter om iskalla bostadshus, strömlösa bygder och bilister som fastnat i drivorna.

Sådant hör vintern till.

De senaste åren har vi dessutom lärt oss räkna med bilderna av rasande passagerare som vanmäktigt väntar på tåg som inte kommer. I takt med att avregleringar fått ersätta investeringar har tågtrafiken blivit kommunikationssystemets svaga länk, och tydligast märks det när växlar och bangårdar fylls med snö.

Ska titta på Norge

I går kunde Ekoredaktionen berätta om hur Sverige nu ska hämta inspiration från Norge. Där har man lyckats vända ­utvecklingen och minska andelen för­senade tåg.

Vilken är då hemligheten som det svenska Trafikverket kan lära från vårt grannland i väster? Det behövs mer folk och fler snöröjningsmaskiner om spåren ska hållas öppna.

Det känns som en Norgehistoria där det är vi svenskar som spelar den korkade rollen.

Inför riksdagens konstitutionsutskott försäkrade i går Jan Pettersson från ­Trafikverket och Jan Forsberg från SJ att högsta beredskap råder inför vintern.

För lite och för dåligt

SJ har skaffat ny teknik för att skydda tågen och göra avisningen effektivare. Trafikverket har förändrat bemanningsrutinerna och köpt nya snöröjningståg.

Det låter som insatser som borde vara genomförda för länge sedan. Och dessvärre är det typiskt för situationen. Det har investerats för lite, och underhållits för dåligt.

Enligt en rapport från fackförbundet ­Seko är Sverige ett av de länder i Europa som satsat minst på vår järnväg. Det kostar, inte bara i form av frustrerade pendlare och förstörda resor till nära och kära.

Två tredjedelar av förseningarna den senaste vintern drabbade enligt ­Trafikverket godstransporter. Det skapar sällan rubriker, men väldiga kostnader. Stig Wiklund på Näringslivets Transport­råd hävdar att svensk industri förlorar ­order därför att vår järnväg inte fungerar.

För de närmaste två åren har regeringen anslagit 3,6 miljarder kronor. Det är en början, men det är långt i från tillräckligt. Den svenska järnvägen behöver en stabil investeringsplan som sträcker sig många år fram i tiden. Trafikverket ­beräknar att det fram till 2020 kommer att behövas ­investeringar för 38 miljarder.

Som Kristian Luuk i kväll kommer att fråga:

– Vart är vi på väg?