M:s bidragsarkiv bör bli offentligt

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I Moderaternas arkiv finns svaret på frågan allt fler ställer. Har Moderaterna tagit emot ekonomiska bidrag från bolag som Carema, dess ägare eller ledning?

Carema och olika riskkapitalbolag har gjort miljardvinster på Moderaternas politik de senaste åren. De 90 miljoner Moderaterna fått från ”hemliga bidragsgivare” är växelpengar i sammanhanget.

Därför måste frågan ställas: är det rimligt att Moderaternas bidragsarkiv hålls hemliga? Har vi inte rätt att veta sanningen?

Två intressen står mot varandra.

Det ena är de hemliga bidragsgivarnas intresse av att vara just hemliga. De har, mot löfte från Moderaterna om diskretion, skänkt stora summor till partiet. Vad de fått i utbyte är lika hemligt som vilka de är.

Det andra intresset är vi medborgare som vill veta vem som betalar löner och förmåner för det största regeringspartiet.

Moderaternas stora insamling började 2004 med Attendo Cares förre ägare greve Gustaf Douglas som insamlingsgeneral.

Enligt Bokföringslagen ska räkenskaper sparas i minst sju år. De ska ”... förvaras i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt.”

All information om de hemliga bidragsgivarna ligger därmed troligen kvar i ett arkiv på Moderaternas

partihögkvarter.

Invändningen mot att öppna de hemliga arkiven är att detta vore ”retroaktiv lagstiftning”. Samtidigt vill de flesta borgliga debattörer öppna de så kallade ”Stasiarkiven” med samma retroaktiva effekt.
 

Om en företagsledning eller offentlig förvaltning skulle ta emot pengar på det sätt Moderaterna gjort skulle det troligen vara ett fall för Ekobrottsmyndigheten.

Det borde därför ligga i Moderaternas eget intresse att öppna arkiven, i varje fall för oberoende forskare. Om de inte gjort något fel, har de ju inget att frukta.

Annars bör reglerna ändras.

Rätten att muta politiker är inget allmänintresse och ska inte skyddas av lagen.

Moderaternas bidragsarkiv bör öppnas.