Misslyckande för Reinfeldt

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

11 NOVEMBER 2011. Utslagningen

När Fredrik Reinfeldt för sex år sedan ­kritiserade den socialdemokratiska ­regeringen fanns ett begrepp han ­ständigt upprepade, utanförskapet. Många kände igen sig, och till en del handlade det om ungdomar som pensioneras ­innan de ens kommit in på arbetsmarknaden.

I går kom ett slags utvärdering. På åtta år har antalet unga svenska förtids­pensionärer – mellan 20 och 24 år – ökat med 79 procent. 2008 fick nästan var ­tionde svensk mellan 20 och 29 år som ­inte gått igenom gymnasiet pension – e­ller som det egentligen heter, aktivitetsersättning.

Allt som allt handlade det i februari 2011 om 28 683 unga vuxna.

Unga klarar inte kraven

Det är några av de siffror som i går ­redovisades i en underlagsrapport till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Bakom dem finns svåra ­personliga öden, en allt hårdare arbetsmarknad och en skola som sorterar ut allt fler.

Men det finns också ett politiskt misslyckande.

Enligt rapporten är det unga som inte klarar inträdeskraven på arbetsmarknaden, ofta efter att ha misslyckats i skolan. Det handlar dessutom om unga som ­vuxit upp i fattiga familjer. ”Mindre privile­gierade socioekonomiska förhållanden”, som det heter på utredningssvenska.

Problem som sedan ofta beskrivs som ohälsa, inte minst psykisk.

Sverige är inte unikt. Också i omvärlden, inte minst i de andra nordiska länderna ökar utslagningen av unga, men ingenstans är utvecklingen så dramatisk som i Sverige.

Det är svårt att inte tro att det till en del har att göra med den förda politiken. ­Regeringens utbildningspolitik handlar om att sortera ut elever i stället för att ­erbjuda stöd eller en andra chans. På ­arbetsmarknaden används de stora ­pengarna för ineffektiva generella ­åtgärder – som den sänkta arbetsgivar­avgiften för unga.

Skapar inte nya jobb

Nu vill regeringen att arbetsmarknadens parter ska skriva avtal om till exempel introduktionsarbetsplatser. Det kan de naturligtvis göra, men räkna inte med några dramatiska resultat. Det uppmärksammade avtalet om yrkesintroduktion i industrin har till exempel inte skapat ­någon våg av nya ungdomsarbeten.

Rapporten föreslår bland annat en ­utbildningsgaranti fram till 25 års ålder och att kontakterna med myndigheterna ska underlättas.

Det är bra. Men för att verkligen bryta utvecklingen mot en allt större utslagning behövs helt andra åtgärder. En ­skola som ger alla en utbildning. En arbetsmarknad utan massarbetslöshet – med individuella stöd för den som har svårt. Och ett samhälle där klyftorna inte får växa.

Dessvärre tycks inget av detta rymmas i regeringens arbetslinje.