Borgs fantasivärld sabbade a-kassan

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

 7 oktober 2011 A-kassan

Försämringen av a-kassan är ett exempel på hur det går när man överlämnar makt till någon som inte kan skilja en schlagersång från riktig kärlek.

Anders Borgs förhoppningar om en a-kassa som skulle skapa lägre arbetslöshet, måttliga löneökningar och allmänt välstånd är en fantasiprodukt.

Utgår inte från verkligheten

Det är inte vi som säger det. Det är ekonomerna Lars Calmfors och Georg Marthin i senaste numret av Ekonomisk debatt. Avgiftshöjningarna – särskilt för de med små inkomster och otrygga jobb – beskrivs som ”ett exempel på hur en politik som bygger på ofullständiga teoretiska modeller kan få oönskade effekter”.

I klartext; när man hittar på politik utan att bry sig om verkligheten kan det gå lite hur som helst. En halv miljon människor kan till exempel bli utan arbetslöshetsförsäkring.

Calmfors och Marthin har inget emot att a-kasseavgiften beror på arbetslösheten i branschen. Det skulle enligt deras uppfattning kunna hålla tillbaka lönekrav, och arbetslöshet. Och sådant brukar ekonomer gilla, även när det blir orättvist.

Problemet är att Borgs variant inte utgår från verkligheten. Han har inte brytt sig om att vissa a-kassor täcker många branscher, eller att det finns branscher där olika kassor konkurrerar. Han har inte räknat med att fack och arbetsgivare samverkar, och han har byggt ett system där långtidsarbetslösheten ändå blir skattebetalarnas huvudvärk.

Men framför allt tänkte Borg aldrig på att en halv miljon människor kunde ställa sig utanför försäkringen, eller att det är svårt att motivera unga människor att gå med

i en a-kassa som de ändå inte kommer att få någon ersättning från.

Hälften har rätt till ersättning

Kvalifikationsvillkoren är i dag så hårda att mindre än hälften av de arbetslösa har rätt till ersättning, och andelen som faktiskt får 80 procent av sin tidigare inkomst är försvinnande liten – fyra procent av de arbetslösa.

Just nu är det många a-kassor som kan sänka avgiften, inte för att arbetslösheten minskat, utan därför att de långtidsarbetslösa utförsäkras. Så var det knappast tänkt.

Den a-kassa Borg hittat på fungerar inte i verkligheten. Och planerna på ett obligatorium skulle inte ändra på den saken.

Men tänker Borg göra något åt att hans fantasivärld havererat? Det verkar inte så.

Kanske har Anders Borg nu i stället helt gått upp i rollen som frilansande expert på andra länders kriser. Där finns ett oändligt utrymme för fantasin.