Sjukvård efter klass och kön

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

26 SEPTEMBER 2011. Sjukvård

Det började i mars 2002. Pelle Andersson, från Ljungby i Småland, arbetade vid sin maskin på företaget Strålfors när han drabbades av ett anfall. Det skulle senare visa sig att han hade epilepsi.

– Jag kanske inte diskuterade på ett språk som de förstod. Jag rättade in mig i ledet, för jag var trött och orkade inte, sa han till Sveriges Radio som i går berättade om fallet i programserien ”Vård på olika villkor”.

Det tog hela sex år innan Pelle Andersson fick den vård han hade rätt till, blev opererad och frisk.

Hög utbildning går före

När forskare undersökt just epilepsivården visade det sig att 66 procent av de högutbildade fick remiss till neurolog medan samma siffra för dem med bara grundskoleutbildning var 37 procent.

Så här ser det ut, på område efter område.

Hög utbildning är bättre än låg, en man går före en kvinna och svensk bakgrund väger tyngre än utländsk.

Hur viktigt är det då att sjukvården kommer till rätta med detta? Mycket viktigt, tycker nog de flesta.

Borde inte ske i Sverige

Människor ska inte behöva vara sjuka, eller i värsta fall dö, för att de har fel utbildning, kön eller modersmål. Inte i Sverige. Inte 2011.

Men det som främst diskuterats de senaste åren har inte varit vårdens innehåll, utan hur valfriheten ska öka och hur de privata vårdentrepenörerna ska bli fler.

Detta har stått i politikens centrum. Inte Pelle Andersson från Ljungby och alla andra som får sämre vård än de har rätt till.

Hur blev det så här?

Svaret är en blandning av moderat ideologi och att privata vårdbolag har lagt mångmiljonbelopp på att köpa lobby­ister som kan lyfta fram deras frågor i debatten.

Men också att den politiska oppositionen valt att ta strid om just driftsformer.

Deras kritik av sjukvården börjar ofta i en fråga om form. Mer eller mindre privatisering, mer eller mindre vinstuttag, i stället för vårdens innehåll.

Vinstuttag bör naturligtvis diskuteras, men man kan inte börja där. Privatiseringar har troligen ökat ojämlikheten i vården, men fastnar man i en debatt om driftsformer kommer man aldrig till innehållet.

Har allt att vinna

En sjukvårdsdebatt som bara handlar om system passar Moderaterna som hand i handske.

De vill gärna prata om privatiseringar, de vill inte prata om Pelle Andersson och alla dem som hamnar sist i sjukvårdens kö för att de saknar rätt utbildning, rätt kön, eller rätt sätt att uttrycka sig.

Moderaterna har allt att förlora på att den verkligheten kommer ikapp sjukvårds­debatten.

Och Socialdemokraterna har allt att vinna.