Arbetslösheten är Borgs problem

Publicerad 2011-09-20

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I årets budget går nästan alla åtgärder som riktar sig direkt mot hushållen till de som har de lägsta inkomsterna. Det skriver Anders Borg när han i dag avslutade en månads nyhetskavalkad med en budgetartikel i Dagens Nyheter.

Naturligtvis skulle finansministerns siffror ha sett annorlunda ut om han räknat alla förslag. Det dyraste – sänkt skatt på krogen – har inte riktigt den fördelningsprofilen.

Poängen skulle också ha gått förlorad om inte den parlamentariska verkligheten – maskerad till internationell kris – tvingat Fredrik Reinfeldt att överge planerna på ännu ett jobbskatteavdrag. Hur ofta statsministern än upprepar motsatsen är det höginkomsttagare som får mest när skatten sänks.

Ändå väljer alltså Anders Borg – tillsammans med Fredrik Reinfeldt och Hillevi Engström – att tala om rättvisa, och till och med om att fördela bördorna. Kanske berättar det att det utanför den bubbla där yrkespolitiker och politiska journalister befinner sig kan finnas större problem än hur de olika partierna lyckas få igenom sina hjärtefrågor under nattmanglingar vid förhandlingsbordet.

Dagens budget spår nämligen hårdare tider. Optimismen från i våras är bortblåst. Prognoserna om ökad arbetslöshet kommer att prägla debatten om årets budget.

Förslagen om nya pengar till Arbetsförmedlingen, en tillfällig ökning av vuxenutbildningen och stöd till jobb i vården av kulturarvet kommer inte att räcka, om det tycks alla i dag vara överens.

Konjunkturinstitutet varnar för utslagning i långtidsarbetslöshetens spår. Fackförbundet Unionen vill se större satsningar på kompetensutveckling, och från bankekonomer kommer varningar om att politiken förstärker konjunkturnedgången.

Oppositionens är naturligtvis kritisk.

Det kan regeringen leva med. Frågan är om den också kommer att kunna leva med ännu en våg av stigande arbetslöshet. Eller med känslan av att den enda idé om krisbekämpning som just nu finns i regeringskansliet är att vänta och se.

Eller att bygga skyddsvallar, som Anders Borg brukar säga.