Den tigande statsministern
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Reinfeldts tystnad om Ryssland är ett diplomatiskt och moraliskt haveri"
27 november 2007. Helgen var dramatisk på andra sidan Östersjön. Ryska säkerhetsstyrkor slog brutalt ned demonstrationer i Moskva och Sankt Petersburg. Oppositionsledare som förre schackvärldsmästaren Garri Kasparov fängslades.
”Jag blev väldigt oroad av rapporterna”, sa EU-kommissionens ordförande. Den franska utrikesministern menade att arresteringarna svärtar ner Rysslands rykte.
Inom EU:s ramar
Sveriges statsminister teg. Från Rosenbad hördes inte ett pip under två dygn. Först i samband med oppositionens kritik i går tvingades Fredrik Reinfeldt att kommentera. Då sa han till TT att det bästa sättet att markera mot Ryssland är att göra det inom ramen för EU.
Det är en ohållbar linje. Naturligtvis kan Sverige både kritisera övergreppen på egen hand och driva på inom EU för en tuffare linje mot Putin.
Före valet påstod moderaterna att den dåvarande regeringen var för passiv mot Moskva. Nu håller sig statsministern undan.
Inget fördömande
Hans utrikesminister Carl Bildt analyserar som vanligt situationen på sin blogg. Inget krav på att demonstranterna släpps, inget fördömande av brotten mot yttrandefriheten.
Svenskt engagemang för de mänskliga rättigheterna har förbytts i en realpolitik i Henry Kissingers anda. Reinfeldts tystnad om Ryssland är ett diplomatiskt och moraliskt haveri.
Det kan finnas många skäl till fegheten. EU-länderna är beroende av rysk gas och olja. Det vet inte minst Carl Bildt efter sin tid i styrelsen för Vostok Nafta. Regeringen verkar beredd att stärka Rysslands kort genom sin passiva hållning till gasledningen genom Östersjön.
Ryssland spelar också en nyckelroll i flera internationella förhandlingar. EU vill ha med Moskva på en gemensam linje om Kosovo och Iran. USA försökte mildra kritiken mot ett missilförsvar i Europa.
Ändå är det ett stort misstag att hålla tyst när yttrandefriheten steg för steg försvinner. Ett alltmer auktoritärt Ryssland är en säkerhetsrisk. De grupper som slåss om makten i Kreml är ingen garanti för stabilitet. EU kan bara bli trygg med sin granne om Ryssland går igenom en liknande process som de tidigare kommuniststaterna i Östeuropa och demokratin får ett starkare fäste.
Saknas viljan?
Detta är inte första gången Reinfeldt gömmer sig bakom talet om en gemensam EU-linje. Samma sak hände förra hösten, när EU-ledarna träffade Putin i finska Lahtis.
Vad är det egentligen som händer med svensk utrikespolitik? Är statsministern bortkopplad när Carl Bildt formulerar Sveriges linje under alla sina resor? Eller saknar Fredrik Reinfeldt verkligen viljan att kritisera ett Ryssland på väg mot diktatur?