Han mördade en hel generation

Katrine Marçal

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Min vän som överlevde massakern på Utøya är så stark och samlad att det är jag som ­börjar gråta. Han får trösta mig. Sedan känner jag mig som en dålig människa. Jag vill hålla fast i hans armbåge hela tiden, trots att vi sitter bredvid varandra i en soffa och han faktiskt försöker äta. Skärpning. Han kommer inte att försvinna bara för att jag inte håller honom i armbågen, intalar jag mig.

Hela Oslo är så lugnt och värdigt. Man känner sig som ett freak bara för att man ens tänker tanken att vilja skrika rakt ut i fasa.

Han sköt socialdemokrater. Avrättade en hel generation. Folk vittnar om hur de in i det längsta inte kunde förstå att skotten de gömde sig för hade som huvudsyfte att döda dem en efter en. Det måste vara någon sorts eldstrid? Kanske tänkte han ta gisslan?

”Det var en attack mot Arbeider­partiet”, säger mannens försvars­advokat.

I mördarens ögon är Socialdemokrater landsförrädare. Eftersom de försvarar det moderna Norge. Ljushavet i domkyrkan är bländande.  Tittar man sig omkring i bänkraderna slås man just av vilken mångkulturell stad Oslo är.

Det var detta som mördaren hatade.

Många av oss som är aktiva Social­demokrater känner igen orden. Vi har också fått de där mailen. Precis som ­säkert många andra. ”Landsförrädare”, ”pk-samhället”, ”propaganda”, ”kulturberikare”. Vi har inte tänkt så mycket på det. Vi vet att hatet inte är representativt. Detta är inte Sverige. Precis som Norge är vi ett öppet, fritt, tolerant samhälle och vi kommer att stå upp för vårt sätt att leva.

En mamma står på huk med armarna om en liten lintott i gummistövlar. Han tittar längsmed altargången med allt det allvar och den värdighet som bara en femåring kan uppbringa när han vet att något är mycket, mycket viktigt.