Facken inför svåra vägval

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

3 JUNI 2011. LO:s ordförande

Det är inte så konstigt om Hans Tilly – ordföranden i LO:s val­beredning – kände sig besvärad. När IF Metall offentligt nominerade sin kandidat till LO-ord­förande bröt de inte bara mot den tradition som säger att uppdrag av den sorten fördelas i slutna rum. Tilly måste dessutom ha funderat på Socialdemokraternas plågsamma ledarstrid.

Men kanske borde Tilly och andra inte vara så bekymrade. Frågan om vem som ska leda LO skiljer sig nämligen en del från kampen om ordförandeskapet i Socialdemokraterna. Det handlar inte om en personlig maktkamp, utan om ett tydligt vägval för organisationen. Ett sådant bör diskuteras öppet.

Det betyder inte att det blir enkelt.

Tecken på motsättningar

Fackförbundet Pappers beslut att nyligen hoppa av det nya industriavtalet är ett tecken på motsättningarna. Omedelbart förklarade Byggnads, Elektrikerförbundet och Transport att det nya avtalet enligt deras uppfattning inte kan förenas med samordningen i LO.

Ytterst handlar det om hur allt fler gemensamma krav ska kunna kombineras med den frivillighet som samordningen i LO bygger på. När LO:s roll som avtalsslutande part sedan länge är över har det blivit svårare.

Att hantera det blir en av de svåraste frågorna för nästa ordförande i LO.

Finns många kandidater

Enligt Hans Tilly finns det mellan 10 och 20 kandidater. Det är nog en överdrift. För ­dagen ser det snarare ut att handla om en handfull personer, och även om ingen av dem skulle erkänna det är det lätt att se att de representerar olika syn på LO:s huvuduppdrag.

IF Metall vill se ABF:s ord­förande Karl-Petter Thorwaldsson. Han är – förutom gammal verkstadsarbetare – före detta ordförande i SSU (som brukar beskrivas som LO:s ungdomsförbund). En driven agitator och organisatör, men knappast någon erfaren löneförhandlare.

Thorwaldsson är nominerad för att han ska förstärka fackets ställning i politiken, men knappast för att han ska ta befälet över löneförhandlingarna.

Valet – en signal

Det skulle kanske den motkandidat det talas mest om, ­dagens avtalssekreterare Per Bardh, kunna göra. Det är nog i alla fall vad hans anhängare hoppas.

Att välja avtalssekreteraren till ordförande skulle vara en signal. Det vore ett sätt för ­majoriteten på LO-kongressen att säga att avtalsförhandlingarna – den fackliga verksamhetens kärna – ska styras av LO.

Men som sagt; LO-samarbetet är frivilligt. Samordningen blir inte starkare än förbunden vill.

Det kommer också nästa LO-ordförande att bli varse.