Påsk i överflödets och självgodhetens land

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I början av 2000-talet började ett litet amerikanskt film­bolag producera en ­serie kortfilmer. De gav hemlösa människor alkohol ­eller lite pengar mot att de skulle slåss mot varandra. Slags­målen ­spelades in, och såldes vidare.

Filmerna, ”Bum fights”, blev en succé, och det lilla filmbolaget kunde snart sälja rättig­heterna vidare till intresserade ­investerare.

Affärsidén var att det skulle ­vara underhållande för en större ­publik att se trasiga människor skada varandra.

Själva förutsättningen för under­hållningen – och affären – är att avståndet mellan betraktaren och den hemlöse är så långt att inga beröringspunkter finns kvar. Det är inte en människa av vår egen sort vi ser, utan något annat.

Sverige blir allt mer segregerat. Det minskar människors frihet, det är orättvist. Men det leder också till något annat, nämligen en tilltagande självgodhet hos dem som har det gott ställt, och en växande uppgivenhet hos dem som aldrig får chansen.

Den amerikanske statsvetaren John Rawls ville att ett samhälles system och regelverk skulle konstrueras utifrån ett tankeexperiment.

Om du själv inte vet till vilken identitet eller position du kommer att födas – hur vill du då att samhället ska vara uppbyggt?

Det är en tanke som på många sätt ligger nära den ­gyllene regeln, som återfinns i de flesta religioner: behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad. 

Inte många skulle nog vilja ha ytterligare ett jobbskatteavdrag, om valet stod mellan det och bättre stöd till barn som lever i fattigdom. Men för dem som aldrig ser något annat omkring sig än andra vinnare, blir frågan aldrig ens aktuell.

Utan en känsla av samman­hållning, av att mitt liv hänger samman med ditt, blir livet ­fattigare, för alla som inte bara räknar framgång i pengar. Hur mycket är det värt att slippa ­leva i ett samhälle utan misär?

Sverige är inte ett land där hem­lösa får betalt för att slåss med varandra. Men det är ett land där väven börjar luckras upp, där beröringspunkterna mellan människor blir färre.

I idéhistorikern Sven-Eric Liedmans lilla bok om solidaritet citerar han Gunnar Ekelöfs dikt ”Att se sig själv i andra”. Det är ett påskevangelium så gott som något.

Att se sig själv i andra sina villkor sin brist sina svagheter sitt mänskliga:

Att vara social i hjärtat

ni andra som är sociala

i huvudet!

– Och hjärtat är inte en känsla för ögonblicket

men det som varar

Hjärtat är inte en ­konjunktur

Karin Pettersson