Moderata miljöskatter ett problem för Sahlin
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-17
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om det fanns ett pris för Europas roligaste miljöminister hade John Gummer fått det för länge sen. Byråkrater tappade pennorna och började gapskratta efter den brittiske högermannens inlägg i Bryssel på 1990-talet.
Humor och goda argument tillsammans är en effektiv metod. Den konservative ministern fick ofta igenom sina förslag i EU. Hans linje var påtagligt grönare än Londons agerande på Thatchers tid.
Nuförtiden sitter John Gummer i parlamentet. Han ledde den grupp inom det konservativa partiet som nyligen presenterade en rad förslag om framtidens miljöpolitik.
Rapporten Blueprint for a Green Economy är spännande. Grundsynen är förstås tillit till marknaden. Men förtroendet har gränser. Skattesignaler, bidrag och lagstiftning behövs.
John Gummers grupp tror inte att höga miljökrav driver företag ut ur landet. Danmark, Sverige och Finland är förebilder: ”I de skandinaviska länderna anses smart lagstiftning vara innovationernas moder.”
Har Fredrik Reinfeldt läst Gummers rapport inför moderatstämman nästa vecka?
Moderaterna fortsätter sin omstajling. Nu ska det handla om miljö och jämställdhet.
Inför stämman ägnar partiledningen sex sidor av sitt handlingsprogram åt miljön.
Många ord.
Få konkreta förslag.
Partiledningen tassar försiktigt om miljöskatterna trots höjningen av bensinskatten i budgeten.
Det gör däremot inte Gummers grupp. Fler gröna skatter är en nyckelstrategi i den brittiska rapporten. ”Principen om en miljöskattereform – där skattebasen skiftas från skatter på arbete till skatter på kol och andra föroreningar?–?är en logisk fortsättning av skattepolitiken”, heter det bland annat. Bland förslagen finns höjd skatt på bränsleslukande bilar och en miljöskatt på flyget.
En del av inkomsterna ska gå till sänkningar av andra skatter, en annan del till att erbjuda alternativ som bättre kollektivtrafik.
Hittills har det varit lätt för Mona Sahlin att kritisera regeringens bristande trovärdighet i miljöpolitiken. Det har räckt att peka på minskade anslag i budgeten och att efterlysa konkreta förslag. Socialdemokraterna har inte behövt säga så mycket om grön skatteväxling, där partiet är splittrat.
Den taktiken blir svårare om moderaterna lyssnar på sitt brittiska syskonparti. Kanske överraskar Anders Borg så småningom genom att föreslå fler miljöskatter som ett sätt att finansiera sänkta inkomstskatter.
Socialdemokraterna får hoppas att den interna kritiken inom moderaterna tvingar Reinfeldt att ligga lågt. Det är också dags att återerövra sin egen historia.
Det var en socialdemokratisk regering som föreslog de miljöskatter som väckte världens intresse år 1990. Varför står det inte mer om gröna ekonomiska styrmedel i underlaget till partiets nya skattepolitik.