”Muslimer måste sluta utmålas som ett hot”

För två månader sedan brändes koranen igen utanför Stockholms moské. De senaste åren har Sverige blivit allt mer muslimfientligt. Mitt i det befinner sig imamen Mahmoud Khalfi – och han ser det som sin uppgift att ge svenska muslimer hopp.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Fåglarna sjunger och molnen är grå. Det är lugnt här utanför Stockholms moské.

Det var det inte för drygt två månader sedan. Då brändes koranen igen, av den tidigare prästen Jade Sandberg, under den muslimska högtiden Eid al-Fitr.

Men idag tar imamen Mahmoud Khalfi mått på fasaden. De ska göra en skylt inför församlingens kommande Öppet hus.

Mahmoud har varit engagerad i Stockholms moské redan från början. Han satt med i kommittén som planerade dess öppning år 2000. Under en vanlig vecka besöks de av 2000 personer, och under högtiderna av så många som 8000.

Mahmoud ler stolt när han berättar om församlingens historia och visar mig runt i lokalerna. En grön matta dämpar ljudet av våra steg och kristallkronorna kastar ett mjukt ljus över bönesalen.

– När jag kom till Sverige 1988 fanns det en mycket positiv stämning gentemot oss muslimer. Vi var inte många, men Sverige var ett öppet och tolerant land. Det syntes också från politikernas håll.

Nu är saker annorlunda. Rapporten “Moskéers och muslimska församlingar utsatthet och säkerhet i Sverige 2018” visar att 59% av landets muslimska församlingar utsatts för fysiska angrepp. Det rör sig om stenkastning och klotter med budskap om vit makt. Sönderslagna fönster och dörrar. Några rapporterar också om inbrott. Där personer förstört inredning, och spikat upp ett grishuvud på dörren.

När jag frågar Mahmoud om hotbilden mot Stockholms moské dör hans leende. Han reser sig och plockar fram pärm efter pärm med polisanmälningar.

– Allt hat och hot har en väldigt negativ påverkan på Sveriges muslimer. Folk känner sig otrygga. Och många muslimska ungdomar känner sig utanför i samhället – trots att de är födda här. Retoriken kring muslimer får dem att känna sig oönskade och ovälkomna. Vår roll blir då att ge dem hopp.

Och visst är det en tid av mycket islamofobi och rasism. Förra året gick Jimmie Åkesson ut med att SD vill riva moskéer, och stoppa etableringen av nya. Och under valrörelsen yrade Åkesson om ett “folkutbyte”.

Men inte bara Sverigedemokraterna har radikaliserats. Numera hävdar också KD att det pågår “demografiska förändringar” som påverkar valresultat. Och att muslimer som inte anpassar sig efter “europeiska värderingar” ska återvandra.

När jag frågar Mahmoud om politikernas roll i islamfobin, suckar han djupt, och förklarar att det leder till splittring i samhällsgemenskapen. Att det gör många muslimer ledsna och besvikna. Precis som de senaste årens koranbränningar.

De sker ofta i anslutning till moskéer och muslimska högtider. Dessutom stör de bönen. Såsom den gången under Eid al-Fitr, när Jade Sandbergs förolämpningar hördes in i bönesalen.

Men Mahmoud vill inte bara prata om hatet.

– När vår huvudentré hade blivit nedklottrad med hakkors, hängde människor upp blommor över dem, så att de inte skulle synas. Och på firandet av Kungens 50 år på tronen, höll Kungen ett vackert tal som präglades av medmänsklighet, tolerans och mångfald.

Men de svenska politikerna bär ett tungt ansvar för den ökande antimuslimska rasismen, menar Mahmoud. Hans budskap till dem är enkelt:

– Man måste börja betrakta Sveriges muslimer som en viktig del av samhället. Vi är lika mycket värda som andra svenska medborgare. Muslimer måste sluta utmålas som ett hot.

Det är ett väldigt blygsamt krav, tänker jag när jag kommer ut på gatan igen. Ett tunt duggregn har precis börjat falla.

Platsen intill moskén, där Jade Sandberg kallade muslimer för “terrorister” är tom. Ingen skanderar “inga muslimer på våra gator” här idag.

Snart ska moskén ha Öppet hus. Mahmoud bjuder in mig till det, innan jag går. Det kommer att finnas fika, lovar han.