Full sysselsättning stoppar populismen
Stefan Löfvens regering har knappt två år kvar i Rosenbad. Det brådskar att göra skillnad. Och nyckelfrågan är jobben. De rödgröna bör inte försitta tillfället att sjösätta ordentliga satsningar på jobb och rusta människor för de yrken som efterfrågas.
Annars riskerar Sverige ett farligt systemskifte som det vi ser sker omkring oss. I arbetslöshetens spår har högerpopulismen vunnit mark.
Det har gjorts många jämförelser mellan 1930-talet och vår tid. Efter börskraschen i USA 1929 valde Europa att behandla lågkonjunkturen med åtstramningspolitik. Löner sänktes och välfärden bantades. Men i stället för välstånd växte fascismen fram.
Dras med följderna av kraschen
Vissa hävdar att jämförelsen med i dag är hårdragen. Men likheterna finns där.
Västvärlden lever fortfarande med följderna av finanskraschen 2008. Många har upplevt en försämring av levnadsstandarden och att välfärden sviker.
I snart ett decennium har EU och Världsbanken förordat åtstramningar. Återigen har de lett till att arbetslösheten bitit sig fast – och till att auktoritära och högerpopulistiska partier vädrar morgonluft.
Arbete ger människor försörjning och delaktighet i samhället, medan arbetslösheten skapar utanförskap och extremism. Man tycker att vi skulle ha lärt oss den läxan.
Den politiska vänstern borde egentligen ha ett utmärkt läge att erbjuda ett alternativ till den växande ojämlikheten. Men i stället har politiker ur extremhögern blivit några av den ekonomiska åtstramningspolitikens största kritiker.
Kritiken kommer från höger
Marine Le Pen i Frankrike talar numer ofta om att försvara välfärden och höja pensioner. Donald Trump vann valet mycket på att han lovade att investera en biljon dollar i infrastruktur som ekonomisk stimulans.
Brexit-valet i somras var egentligen ett protestval mot växande orättvisor. Arbetarröster vanns med argumentet att de 350 miljoner pund som Storbritannien skickar till EU varje vecka skulle återföras till den engelska sjukvården.
Det italienska valet om en ny grundlag i december kom att handla om ett motstånd mot centralisering – och mot befarade ekonomiska nedskärningar. Den mest högröstade förespråkaren för den vinnande nej-sidan var Beppe Grillo, partiledare för högerpopulistiska Femstjärnerörelsen.
Varningsklocka för vänstern
Utvecklingen borde vara en varningsklocka för vänstern. Systemkritiken får inte kapas av högerpopulismen.
Även om det parlamentariska läget i Sverige gör det svårt att driva igenom progressiv rödgrön politik ger den väljarna alternativ att ta ställning till i nästa val. Det är nog så viktigt.
Full sysselsättning är den enda beprövade garanten för ett jämlikare och tryggare samhälle.