Reinfeldts telefonbok ett kapital att förvalta
I kväll fortsätter Fredrik Reinfeldt sin bana som programledare för Toppmötet i SVT. Efter förra veckans samtal med den tidigare amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice är det dags att prata med Anders Fogh Rasmussen, tidigare statsminister i Danmark och generalsekreterare i Nato.
Det går förstås att fråga sig om Reinfeldt är kvalificerad för jobbet som programledare. Förra veckans program bjöd knappast på skjutjärnsjournalistik. Det är inte en sanningssökande reporter de intervjuade ställs inför, och kanske är det ett av skälen till att de valt att ställa upp.
Kritiska frågor och stora avslöjanden är knappast att vänta.
Att SVT väljer en tidigare toppolitiker i rollen som programledare är nog inte okontroversiellt. Varken Stefan Löfven eller Anna Kinberg Batra lär vara stormförtjusta över att Fredrik Reinfeldt dyker upp i TV-rutan.
Också valet av gäster blir politiskt. Redan innan det första programmet sändes försökte några debattörer påminna om Rices roll i Irakkriget. Det är knappast mindre kontroversiellt med en nuvarande och en tidigare generalsekreterare för Nato, eller med Tony Blair som ju var en av Irakkrigets huvudpersoner.
Samtidigt är det värt att notera hur programserien presenteras. Fredrik Reinfeldt har “öppnat sin telefonbok”, och därmed gjort intervjuerna möjliga.
Som tidigare statsminister och makthavare kan Reinfeldt alltså öppna dörrar som annars skulle ha förblivit stängda. Ett slags kapital, skulle man kunna säga.
Det är händelsevis precis samma idé som ligger bakom att det blivit allt vanligare att svenska toppolitiker avslutar sin karriär som konsulter, rådgivare och styrelseledamöter. Det är kanske inte Göran Perssons, Maud Olofssons, Carl Bildts eller Anders Borgs skarpsinne som gör dem eftertraktade på konsultmarknaden. Det kan vara deras kontakter och deras telefonböcker som kunderna betalar för.
I Toppmötet har alltså den före detta statsministern Fredrik Reinfeldt använt sin telefonbok för att göra ett TV-program, i huvudsak med före detta makthavare. Men det vi egentligen borde fundera på är kanske hur han och andra tidigare toppolitiker använder sina kontakter med dagens makthavare för att dra in feta konsultarvoden.