Ett toppjobb är ingen rättighet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-09
Lisa Magnusson tycker Lars Danielsson borde sluta gnälla.
Åh Lars Danielsson, med sin bleka besvärade blick bak stålbågade glas! När jag ser honom fylls jag genast av en mycket stark vilja att dra ut honom ur tidningsfotot med tummen och pekfingret och skaka honom på det där sättet som man absolut inte får skaka bebisar. Alltså, mannen lyfter 63 500 spänn i månaden för att göra ingenting. Han har inte några arbetsuppgifter, ingen vill ta i honom med tång ens.
Jag antar att det beror på det där med tsunamin, för fortfarande vet vi ju faktiskt inte vad Lars Danielsson gjorde den 26/12 2004. Impopulär är han hur som helst, och utan sysselsättning står han.
Jag vet inte varför han är så satans svår att göra sig av med. Nån borde väl kunna hitta nåt dumt inköp han gjort med sitt tjänstekreditkort, typ sänka honom med en dubbel-Japp-affär. Eller han kanske har unnat sig ett glas vin på arbetstid? Det vore väl lätt hänt, ett litet glas bara, när man ändå inget har att göra om dagarna. Och hur ser hans skattesedel ut? Han säger själv att han använder en del av dödtiden på jobbet till att hålla föredrag ute på skolor och Rotaryklubbar och sånt. Kanske kan han dansa också. Kanske har han köpt sprit för jobbpengar och sedan dansat onykter med sitt svartanställda baltiska barnflickehjon?
Möjligheterna är många och bara fantasin sätter gränserna. Ett vet jag dock: En hederlig person hade sagt upp sig och hittat ett nytt jobb för länge sedan. Dessvärre är ju Lars Danielsson i likhet med de flesta andra mänskor inte särskilt hederlig, ja för jag antar att vi är rätt många som själva hade tackat ja till att få en massa pengar utan att behöva göra ett skapandes grand. Mänskans lilla reptilhjärna är av naturen lat och girig och när vi tror oss ha ”hög moral” så innebär väl det mest att vi har väldigt mycket åsikter om hur andra bör leva sina liv.
Men ändå. Jag tycker Lars Danielsson lyckas ta det hela till en ny nivå. Okej att man tar emot ett socbidrag på 63 500 pix i månaden, men då får man ju se till att ligga lågt sedan. Att toppa det hela med att gråta ut i pressen för att man inte får leka med de stora grabbarna tycker jag är att gå alldeles för långt. Det provocerar mig. Och därför vill jag nu som den hycklare jag är passa på att med indignerat darrande röst säga: Ett toppjobb är ingen rättighet, Lars, och du behöver ju inte sitta fastfrusen på en post där du på egna meriter gjort dig omöjlig. Om du har lite guts så säg upp dig nu istället. Bara gå, Lars! Jag kan ta över ditt ”jobb”.