Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Äntligen ett fiasko!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-20

Lisa Magnusson om att Scarlett Johansson sjunger som en skadeskjuten mås

Lisa Magnusson.

Jag tycker att det är så fruktansvärt jobbigt med superlyckade kvinnor, särskilt om de är snygga. De förstör ju för alla oss andra. Jag menar inte det på ett "hihihi, de måste sluta vara så underbara!"-sätt, nej jag är jävligt magsur och avundsjuk bara. Och jag struntar i om de EGENTLIGEN kanske mår jättedåligt och lipar förtvivlat i ensamhet ibland där ingen vet dit ingen hinner, för till och med deras gråt är vacker och värdig, aldrig patetiskt snörvelsnorig. Jag bara vet det. De är så vedervärdigt perfekta att man bara vill skrika.

Därför är det med stor glädje jag kan meddela att Scarlett Johansson nu släpper sitt debutalbum! Scarlett Johansson är ju till vardags filmstjärna, dvs hennes jobb är att vara en snygg och glamorös skådis. Jag tycker hon sköter det riktigt bra. Hon är vacker som en dag och precis så idealsmal som modet föreskriver fast med tuttar så då heter det "kurvig" och hyllas som ett sunt ideal. Scarlett vinner alltid. Och hon medverkar självklart bara i kvalitetsfilmer (om man bortser från "Mannen som kunde tala med hästar" och det tycker jag gott att man kan göra eftersom hon bara var ett barn när den spelades in). Jag har inte några problem med att Scarlett är en underskön och begåvad skådespelerska. Men hade hon varit en gudabenådad sångerska DESSUTOM, ja då hade mina stackars nerver gått sönder inuti mig och syra hade pumpats ut i blodet. Det hade varit mer än jag kunnat tåla.

Därför är jag uppriktigt tacksam över hennes skiva "Anywhere I Lay My Head". Det är 10 Tom Waits-covers och det låter skit. För Scarlett Johansson är en inte en stor sångerska. Hennes utstrålning går inte att översätta, hon har ingen musikalisk själ överhuvudtaget och låter som en skadeskjuten mås när hon sjunger. Det här är karaoke de luxe, muzak för indiefolk som tror att de är djupa men inte har nån hjärna, ja ett stort fett smuts på Scarletts image - fast på fel sätt, och det är underbart, det är den kanske sötaste karamell vi vanliga missunnsamma kommer få suga på i år. Nu låter det som att jag hatar Scarlett och glädjs åt hennes fiasko, men det handlar inte om det. Det är bara det att hennes skitmusik får mig att känna mig mindre misslyckad och för det tycker jag genast väldigt mycket bättre om henne än innan. Jag skall nog fan stödköpa den där skivan, nu när jag tänker på det.

Följ ämnen i artikeln