”Alla hjärtans dag är en påse skit”
Lisa Magnusson efterlyser lite äkthet i romantiken
Jag hatar att allt skall ha en dag numera. Typ mors dag och fars dag och kanelbullens dag och jag vet inte allt. Och så alla hjärtans dag. Jag har firat den en gång vad jag kan minnas.
Det var den fjortonde februari typ 1988 eller nåt, det hade inte precis börjat snöa, snarare rådde väl det där gråtunga blaskiga slasket som får nordborna att kura ihop sig som små fästingar i väntan på solen och det riktiga livet. Vi satt i klassrummet och klippte ut hjärtan ur styvt rött papper som fröken hade gett oss. En strid ström av ”GRATTIS PÅ ALLA HJERTANS DAG!”, alla var tvungna att ge till alla. Och det fanns självklart ingen som helst känsla bakom.
Jag var bara ett barn då. Vad är er ursäkt nu? Hur försvarar ni egentligen rosorna, presenterna, chokladaskarna, middagarna, de romantiska överraskningarna (som ändå bara är ett väldigt genomskinligt försök att få ligga)? Och de där färdigtryckta korten? Ja, hahaha, herregud. När folk bryr sig så lite att de inte ens orkar skriva ”Jag älskar dig” själva utan måste köpa ett snordyrt färdigtryckt kort så är det illa.
Det handlar ju inte om romantik, eller hur? Tvärtom finns det väl få saker som är så oromantiska som alla hjärtans dag. För mig är romantik spontanitet, äkthet, ett slags stämning som bara infinner sig. Inte nåt man planerar. Visst, jag fattar att det bara är jag, såklart. Att alla inte tänker lika.
Men om folk verkligen menade allvar med alla hjärtans dag, om det handlade om att deras hjärtan höll på att sprängas av kärlek, varför väntar de då med att förklara den kärleken just tills ICA rear ut äckliga gelehallon i hjärtformade askar av hårdplast?
Nej, alla hjärtans dag är en påse skit och bara idioter kommer ens på tanken att dyka med näsan före rätt ned i den. Det är en dag för florister och köpmän och enfaldiga mänskor som inte kan tänka själva och som inte skulle känna igen riktig kärlek om den så kom och slog dem i skallen.
Jag skall ge er ett väldigt gott råd, flickor. Om er pojkvän friar den fjortonde februari: Skrik NEJ!, ge honom en pungspark, spring därifrån och kom aldrig tillbaka.