Vår historia kastas i ett glupande gap
Vid årsskiftet flyttar Aftonbladet från Globenområdet in till Kungsbrohuset i Stockholms City. Vi kommer att sitta centralt men trångt, så nästan allt vi har måste kastas. 60 meter litteratur – som bara är spillrorna av det bibliotek tidningen en gång hade – ska bort. Det känns lite som att amputera en kroppsdel.
Det får ske med ett snabbt snitt, tänker jag, och lassar famnen full av Karl Wennberg och Sara Lidman. Tjoff tjoff, ner i containern. Det gör ont i själen att se åratal av mödor och förhoppningar försvinna ner i ett glupande gap, men jag biter ihop och lassar flera famnar till.
På natten drömmer jag att jag ska arkebuseras, anklagad för brott mot mänskligheten. ”Man får inte göra så där”, stammar Göran Sonnevi arg och besviken, ”det borde du förstått”. Jag kliver upp och letar rätt på mitt eget exemplar av Det omöjliga, diktsamlingen som 1975 sålde i 50?000, trots att den inte bjuder några lättsmälta rimflätor.
Jag bläddrar genom Sonnevis osentimentala tankar kring döden och hans emfatiska krav på ett gränslöst ansvar för Vietnamkriget. Jag funderar över varför och när svenska poeter förlorade sina läsare.
Nästa dag tar jag ett nytt karategrepp på bokhyllorna. En mapp med nåt brunt som luktar lite illa. Tjoff! Bort med den! Men så får Marta fatt i mappen och frågar lite försiktigt, om vi verkligen ska slänga det här?
Där ligger några nummer av Aftonbladet från 1831, när Lars Johan Hierta är inne på andra året av sin historiska yttrandefrihetskamp. Framsidan utgörs av reklam och annonser – det ansågs omoraliskt att sälja tidningar på mord, krig och eldsvådor – som visar att det är långt kvar till den folklighet som utmärker dagens kvällspress. Här skvallras om och för bättre bemedlade: concurs-domar, offentliga stämningar å borgenärer och bouppteckningar efter General-Majorer.
I mappen ligger också ett nummer från 2 december 1961, självklart en helt annan journalistisk produkt, där nyheterna och sporten dominerar, men alltjämt även reklamen – vi räknar till sju olika annonser för ”förstklassiga prev.medel: 15 st Durex Gossamer (latex, elegant rosa) 15:-”.
Men det är ledarsidan som får oss att hisna. Där konstateras att högerextremism av fascistisk karaktär har växande inflytande på kontinenten: ”I vårt land är dessa antidemokratiska grupper politiskt betydelselösa. Men problemet är ändå allvarligt, bland annat har Malmö utvecklats till ett centrum för europeiska nynazistiska organisationer.” Ledarskribenten fortsätter: ”Sjuka idéer av detta slag sprider sig i vissa situationer förbluffande snabbt.”
Det tog visserligen 50 år, men nu är elden lös. Vi lägger mappen bland det som ändå inte får slängas. Gamla papper är snart det enda som kan hålla erfarenheten och historien levande.